tag:blogger.com,1999:blog-16993715046955699392024-02-08T18:59:27.732+01:00RymdkrigetEn Roman skriven av Jonathan Rieder Lundkvist under NaNoWriMo 2013Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/14591571195333153342noreply@blogger.comBlogger6125tag:blogger.com,1999:blog-1699371504695569939.post-24647432285759163622013-11-07T10:01:00.002+01:002013-11-19T17:43:16.994+01:00Kapitel 1<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;"><i>Krig
är inte bara våld och dödande, krig är kontrollerat våld för
ett bestämt syfte. Du stödjer statens politik med våld! Du dödar
inte fienden bara för att döda honom, men att få honom att göra
som du vill. Inte besinningslöst dödande, utan kontrollerat och
bestämt våld.</i></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;"><i><b>-
Ur Starship Troopers av Robert A Heinlein</b></i><br /><br />Långt borta
från Jorden, bland någon av de miljoner stjärnorna som lyser i
himlen fanns där en mycket speciell stjärna. Den lös med samma
kraft som Jordens egen sol och var från Jorden inte alls olik alla
de andra stjärna. Den hade inte noterats under all den tid som
astronomer spanat mot himlen eller ens när rymdfararna tog sina
första stapplande steg i rymden. Den hade på det stora hela inte så
mycket att komma med tanke på rymdens alla underverk. I själva
verket hade universum behandlat det här solsystemet med sina
våldsammaste brutalaste krafter. När Dinosaurier varandrade på
jorden hade en komet, större än de flesta planeter passerat
solsystemet. Många av dess planeter hade förvandlats till kosmiskt
småsten; månar och dvärgplaneter och det enda som var värt att
notera med solsystemet var just detta.</span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Månarna
och planeterna hade sina egna små egenheter men ingenting som den
arroganta människan skulle bry sig om att titta på. Tiden när
minska lilla rymdupptäckt var viktig var förbi; trots att här
fanns mycket att lära både om Jordens egen måne och alla andra
planeter av samma storlek. Här fanns månar som trots bristen på
atmosfär hade varit en källa för en livsform olika alla andra, här
fanns planeter med färger som inte ens Van Gogh hade kunnat drömma
i sin djupaste galenskap och här fanns ett asteroidbälte vars
kollisioner och rörelser hade kunnat vara ett eget
underhållningsprogram med kommentatorer och fanklubbar. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Trots
dess totala brist på relevans i det stora hela så var det ändå så
att systemet skulle få oanad uppmärksamhet från de som annars
skulle struntat i det. Solsystemet skulle inom kort få besök. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Det
första besöket var ett av universums underverk, enligt de som
själva byggt det. Det var ett rymdskepp; en beteckning som efter
århundraden av kulturell indoktrinering aldrig någonsin skulle
kunna lämna mänsklighetens medvetande, även om matroserna numera
kallades astronauter. Det var avlångt, strömlinjeformat med små
utbuktningar, väl placerade längst med dess vitmålade skrov.
Samtliga av dem hade sitt syfte. Det var ett mycket stort skepp, ett
tiotal kilometer långt och det gjorde anspråk på överhöghet över
rymden och allt som där färdades. För att utföra detta uppdrag
bar skeppet inte mindre än trettio kinetiska automatkanoner och fyra
robotbatterier samt jaktplan, bombplan och skyttlar. <br /><br />Dess
motorer lät det färdas mellan solsystem, dess oprövade soldater
kunde ta över dem och hela skeppets syfte var strid; ett syfte det
aldrig fått uppfylla trots att inte mindre än trettio av dem hade
byggts. Detta var ett Slagskepp av Sun Tzu klassen, och som
traditionen dikterade så ledde de stridsgrupperna. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Kring
dem fanns de mindre skeppen. Eskorten; trots att de enligt doktrin
skulle göra grovjobbet. Ty offensiv eller defensiv strid så skulle
dessa skydda slagskeppen, både genom genomtänkta anfall eller
hårdnackat försvar. Där fanns jagare, redskapen för bordning av
fiendens skepp och punktförsvar förutom sina vapenarsenaler, där
fanns de små korvetterna vars roll var att översvämma fiendens
skepp med kraftsamlade robotanfall och där fanns även ett ensamt
spaningskepp av Chris Hadfield Klassen. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Imponerande
som den här styrkan än var, med sitt slagskepp, sina fyra jagare,
sitt spaningskepp och tolv korvetter var så var den inte ensam. En
likadan styrka, en klassisk stridsgrupp var på väg mot dem från
andra hållet. För inte så länge sedan – fortfarande beroende på
vem du frågade – så skulle de hälsats som vänner för de var en
del av samma försvarsmakt. Nu var dock saker annorlunda. Radarvågor
studsande mellan skeppen, skyttarna var på sina positioner, vapen
var laddade och jaktplanen redo för omedelbar insats. Det var dock
ingen ombord som trodde de skulle komma till användning; inte på
allvar. Krig var inte längre någonting människan sysslade med;
inte mot andra människor. Stridsgruppernas syfte var att utforska
rymden och patrullera den; vaksamma och redo den dag som utomjordiskt
liv skulle siktas på väg mot människans revir. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">För
den ouppmärksamme observatören skulle det se ut som att båda
stridsgrupperna var på väg mot varandra; men så var inte fallet. I
själva verket var de på en välplanerat kurs som var avsedd att ta
dem blått några kilometer från varandra; standardavstånd när
utbyte skulle ske mellan skeppen. Och i det här fallet var det
mycket viktigt utbyte som skulle äga rum. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Diplomati
stod på dagordningen för båda sidor. Ett diplomatiskt utbyte som
skulle lösa de motsättningar som fanns mellan Jorden och dess oväntade och plötsliga motståndare. Det var så den civiliserade
och upplysta människan löste konflikter sig emellan. Och det var
det som var syftet med besöket. Att använda en stridsgrupp för att
leverera en diplomat var enbart maktspel. Man ville visa att man inte
bara kunde, utan hade förmågan att backa upp sina beslut med våld
om det nu behövdes. Skulle det behövas var frågan som varje man
ställde sig, med en självdestruktiv självsäkerhet om att svaret
var Nej. Osynlig för varje man förutom de som satt vid
sensorkonsollerna så lämnade en skyttel det ena slagskeppet och
satte kurs mot det andra. Det tog några minuter att genomföra
färden och i hangaren möttes skyttelns passagerare av en hedersvakt
och sina egna diplomater. De började genast föra en intensiv
diskussion. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Det
gick en timme. Det gick två. Och båda skeppens besättningar
började att slappna av. Det var trots allt inte nödvändigt att
vara på de beordrade stridsstationerna. Diplomatiska samtal pågick
och då skulle man väl hitta en lösning som passade båda. Ingen
ville släppa lös kriget över sin egen ras, över sitt folk. Över
sina familjer. Och så lämnade skytteln skeppet. Ingen visste vad
som sades. Chefsdiplomaten ansåg det inte nödvändigt att tala om
det. De båda skeppen fortsatte att vara i position, för det var
inte ovanligt att samtal avbröts, varpå man återupptog dem när
man erbjöd en eftergift eller två. Diplomati löste allt. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Den
andra sidans diplomatiska svar visade sig snart. Deras korvetter
formerade sig tillsammans med slagskeppets attackplan av Typ Victoria
och avfyrade en kombinerad salva robotar mot vad som nu var den öppna
fienden. Besättningsmän på attackplanen och korvetterna väntade
andlöst på att deras vapen skulle träffa. Samtidigt förflyttade
de sig till sekundära eldgivningspositioner bakom en av sina jagare
för att undvika fiendens motåtgärder. Allt enligt doktrin. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Klockan
16.32 den första november 2276 inträdde följaktligen det första
anfallet från en rymdfarkost mot en annan när ESS Lejonet från
Norden träffades av en salva attackrobotar från deras fiende.
Besättningsmän som väntat andlöst på att skeppet skulle få en
serie explosioner där robotarna träffat fick dock se sig besvikna.
Till skillnad från vad århundraden av science fiction lärt dem så
blev det ingen explosion. Robotarna – designade för att explodera
i atmosfär och inte i vakuum gjorde knappast några större skador på
slagskeppet som vars chockerade besättning genast öppnade eld med
sina kinetiska automatkanoner. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Det
första rymdslaget i mänsklighetens historia hade börjat. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">Det
hela utvecklade sig i den anda och katastrofala riktning ett slag som
inte planerats av endera sida brukar utveckla sig. När Jagare av
Dristighetenklassen gick i positioner för att inleda
bordningsaktioner hamnade de under våldsam moteld från sina motståndare. Även fast robotarna visat sig ha reducerad effekt så var
där också kinetiska kanoner att hantera. Eld mellan rymdskeppen
blev nästan ett konstverk där gula skott korsades med raketdriften
hos robotarna och jaktskeppens strider. Hela skvadroner förlorades
hos båda sidor när jagare och korvetter öppnade eld mot de tätt
flygande skeppen vars skrov var illa anpassade till att bli beskjutna
av vapen. Panikslaget påbörjades den första taktiska justeringen
till att etablerad taktik inte fungerade som avsett när en
roteledare beordrade sina attackplan att bryta formeringen och fritt
anfalla den närmaste fientliga korvetten. Det var en taktik som
enligt etablerad ordning skulle varit självmord men som visade sig
vara motsatsen. <br /><br />Korvetten FCS Lodjuret blev det första rymdskeppet med
den tvivelaktiga äran att vara det första skepp som blivit förstört
på grund av fiendens handlingar. Uppmuntrad av sin seger anropade
roteledaren sin överordnade och taktiken justerades hos alla deras
styrkor. Det tog inte lång tid innan de kopierades av sina
motståndare. Den justerade taktiken ledde till att jakt och
attackplanen snart kom att besegra de som designades till att bli
deras övermän; Korvetterna. Dessa sopades kvickt och effektivt
undan av båda styrkorna tills inga fanns kvar. Enbart slagskeppen,
jagare och rymdplan fanns kvar nu för att slåss. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;">På
båda sidor fanns nu en tveksamhet till hur slaget skulle utvecklas.
Båda sidor övervägde sina möjligheter, och på båda vann
äregirigheten. Man ville vara de första att besegra ett fientligt
slagskepp. Blickarna föll på jagarna av Dristigheten-Klass. I tät
formering närmade sig dessa ESS Lejonet från Norden varpå
slagskeppets egna jagare blev angripna av attackplan och täckande
eld från kinetiska automatkanoner från de anfallande jagarna. Trots
den massiva eldkraften klarade de försvarande jagarna testet, varken
robotar eller kinetiska kanoner gjorde någon större skada på deras
kraftigt bepansrade skrov. <br /><br />Dessvärre gällde samma även
angriparna; men dessa behövde inte göra någonting annat än att
komma inom räckhåll. Med en kraftig manöver som förde deras
ovansida mot fienden skickade de anfallande jagarna iväg massor av
små farkoster – bordningskapslar. Dessa innehöll soldater, med
vilka man i bästa fall kunde ta över fiendens farkost, i sämsta
fall enbart skada fiendens system och göra skeppet sårbart för
ytterligare anfall. <br /><br />Återigen var det människans brist på
att planera för problem som skapade en militär tragedi. De
långsamma bordningskapslarna var ett lätt mål för både kinetiska
kanoner och patrullerande jaktskepp. Av de kapslar som nådde sitt
mål så fanns där grupper av soldater som inte ville slåss mot
sina egna och genast deserterade; där fanns soldater som försökte
ta sig till sina uppsatta mål och dog tappert och det fanns de som
insåg sin situation och kapitulerade. </span></span>
</div>
<div lang="sv-SE">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="color: black; font-size: large;"><br />När
resultatet av bordningsaktionen nådde FCS Soldatprinsessan så togs
genast beslutet att retirera. Slagskeppet och den skadade eskorten
ökade farten, dess fiende för trött och för förvirrad för att
följa efter. Innan ESS Lejonet från Norden koordinerat sina styrkor
för motanfall hade deras fiende gått in i överljusfart. Det första
slaget i rymdkriget hade vunnits - och förlorats. </span></span></div>
Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/14591571195333153342noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1699371504695569939.post-4837738368948233402013-11-06T21:50:00.000+01:002013-11-19T17:43:09.135+01:00Kapitel 2<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”<i>Jag begärde flygare och jag fick er
istället. Ett jävla sätt att starta ett krig på.”<br /><b>- David
Slavens, Instruktör vid USAs flygvapen. </b></i></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Såhär i efterhand var det förbannat uppenbart
vad som skulle hända tänkte Nayan Whitfield; ståendes tyst i ledet
på en gårdsplan framför en stor byggnad i New Haifa på Kolonin.
Han stod i sin vanliga jobbkostym som dolde mycket av hans ljusbruna
hy, någonting som han ångrade. Det var en strålande fin Januaridag
och solen sken på dem. Temperaturen skulle slutligen under dagen
antagligen landa på runt trettio grader och Nayan hoppades innerligt
att de skulle vara inomhus då, eller åtminstone att historierna
kring att nya rekryterar alltid fick håret avrakat var sann.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Med tanke på hur allt han hoppades på gått åt
helvete på senare tid så var det inte speciellt troligt att det
skulle bli på det viset. Framför allt inte med personen i grönt
som med dova morranden gick framför dem och spanade efter minsta
lilla tecken på uppstudsighet eller snack. De flesta hade redan lärt
sig att det inte var någon idé men hittils var det bara en av dem
som lärt sig att svara på tilltal på ett tillfredsställande vis.
Vad eller vem de väntade på visste ingen av dem, men han hade
känslan att det inte var en tillfällighet att de fick vänta. Det
gav den korta korpralen med den korta träkäppen framför de dussin
personerna på gårdsplanen tillräckligt mycket tid att sätta sig i
respekt, något som inte hade tagit speciellt lång tid.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Jag är mycket glad att du är här!” hade
hon skrikit i Nayans ansikte. ”En jävla journalist som tror de är
någon slags fånig krigskorrespondent! Men var du tvungen att tjata
på dina vänner att de också skulle med?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Anklagelsen var – till skillnad från alla de
andra som yttrats den dagen – faktiskt helt korrekt. Även om det
inte var så han själv skulle ha formulerat saken så hade han
faktiskt tjatat om att det var allas ansvar att hjälpa till att
försvara samhället. Detta hade han gjort från sitt bekväma jobb,
på ett fint kontor hos en av de mer populära nyhetsbyråerna. Hans
sansade argument och seriösa framtoning hade lugnat många av dem
som var panikslagna inför tanken att alla i samhället kunde bli
valda för tjänstgöring i krig vare sig de ville det eller ej. Och
det hade antagligen sett till att han var en av de första att bli
utvalda för grundutbildningen.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">När han hade fått mailet hade han varit
övertygad att det var ett skrivarjobb precis som allt annat. Han
skulle vara inbäddad journalist, inte faktiskt stridande soldat och
hade dykt upp med skrivplatta redo. Det hade varit det första som
tagits ifrån honom. Hans jobb och tilldelade lägenhet hade varit
det andra. Det tredje hade varit hälften av det han packat ner i
ryggsäcken; och när han fick välja vad han skulle behålla lutade
sig den civilanställda tjänstepersonen fram och viskade att
underhållning var något som han skulle behöva. Så det fick bli
hans musikspelare.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Står du här och dagdrömmer?” frågade
korpralen igen och spände ögonen i Nayans. ”Jag ställde dig en
fråga, rekryt!”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Ja, jag skrev fördelaktigt om värnplikt”
svarade han i normal samtalston. Hon låtsades inte höra utan stod
som om hon fortfarande väntade på ett svar. ”Korpral” lade han
till, snabbt. Den läxan hade kostat kvinnan bredvid honom tjugo
armhävningar att lära sig, och var det någonting han visste att
han behövde göra om han inte skulle bli galen så var det att lära
sig av andras misstag.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Korpralen stirrade honom i ögonen i ytterligare
två sekunder, sedan fortsatte hon längst med ledet och höjde
rösten ytterligare för att alla skulle höra klart och tydligt.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Ni är femte sektionen, New Haifa Regementet.
Ni lyder under mig. Mitt namn är Korpral Adamsdotter. Vi, fjärde
och sjätte sektionen lyder under Sergeant Chang. Ni ska komma ihåg
vårat namn, och för er som inte vill göra en jävla massa
armhävningar så kan jag be er notera att ni ska tilltala underbefäl
med rang. Officerare med fullmakt skall tituleras ”Sir”. Har ni
förstått det?”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Ja, Korpral” svarade alla i gruppen med så
hög röst de kunde uppbringa.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Adamsdotter verkade dock inte nöjd med svaret.
Hon gick fram och tillbaka några gånger tills hon hittade sitt
offer; en ung tjej med korpsvart hår och en mindre mörktonad hy som
i Nayans ögon nästan kändes blek. Hon såg väldigt ung ut och
Nayan undrade om hon haft förfalskade åldersuppgifter i datorbasen.
Det var inte ovanligt bland ungdomar som ville gå ut och supa och
inte alls svårt att ordna. Frågan var bara om militärens datorer
upptäckt det i sådana fall. Antagligen; de hade sina egna system.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Hur skulle du tilltala en officer!” frågade
hon tjejen och pekade på hennes bröst med käppen.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Sir, Korpral. Jag menar Korpral, sir! Eller
tvärtom!” Hon såg panikslagen ut, antagligen orolig för att få
ytterligare ett onödigt och obehagligt träningspass.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Ett av dem är rätt svar på min fråga. Det
andra är bra att ha när du ska skylla ifrån dig vilket jag hoppas
att du aldrig kommer göra. Har du förstått?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Tjejen nickade, och Korpralen lät sig
uppenbarligen nöjas med det svaret och fortsatte att patrullera
längst med ledet. Det visade sig inte vara nödvändigt för henne
att hamra in den här poängen; den var förstådd. Hon gick några
gånger fram och tillbaka, varpå hon stannade framför dem, händerna
bakom ryggen och ryggen rak.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Ni ska nu stå lediga. Det är positionen jag
just nu står i. Då det är ett jävla krig på gång kommer vi inte
lära er de lekar som Guvernörens garde håller på med och det kan
ni tacka er lyckliga stjärna för.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Hennes ord fick avsedd effekt; samtliga i leder
ställde sig med händerna bakom ryggen, istället för längst med
sidorna där de skulle varit i enlighet med tidigare instruktioner.
Adamsdotter gjorde en militär helomvändning och stod sedan själv
still i samma position.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Föremålet för hennes korta väntan kom gående
ut genom dörren på byggnaden de stod framför. En äldre man, iförd
en stilig grå uniform av ett annat snitt än Korpralens uniform. Det
här var tvunget att vara en officer.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Kapten Wyatt. Sektionen är formerad enligt era
order, sir” sade Korpralen i en precis, exakt men ändå artig
röst. ”Sergeant Chang låter hälsa att de andra sektionerna är
redo när ni önskar träffa dem.”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Kapten Wyatt tittade ut över de väntande
rekryterna utan vidare kommentar. Han verkade göra en ansträngning
att titta var och en i ögonen, för att se om där fanns vad han
letade efter. Nayan tryckte ner en fnissning. Det var inte troligt
att han hade det, eller om han ens skulle få det.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Det här kommer inte bli som mina vanliga tal”
sade Kaptenen, och avbröt Nayans tankar mitt i. ”I normala fall
brukar jag stå här och låta Adamsdotter förolämpa er alla för
att ni varit dumma nog att anmäla er till den här tjänsten. I
nuläget har jag dock stor respekt för det faktum att ni kom även
fast beslutet att alla ska ha samma plikt att tjänstgöra är
kontroversiellt. Ni kommer till stor del vara en del i hur stor
framgång projektet anses vara och jag vet att några av er helst av
allt vill vara någon annanstans. Men valet är inte vårt. Tillåt
mig förklara lite mer utförligt.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Nayan lyssnade ordentligt nu. Han hade själv
dagarna efter att kriget förklarats ett faktum efter Jordens anfall
på deras stridsstyrka varit en av dem som försökt skriva mycket
baserat på lite information.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Jorden har anfallit oss. Det är en moder som
har anfallit sitt vuxna, självständiga barn för att vi har haft
modet och viljan att förklara att vi vill bli tagna för vilka vi
är. Vi förnekar inte vårt ursprung. Vi förnekar inte hjälpen
Jorden har gett oss. Men det var länge sedan den behövdes. Vi
förtjänar att vara våra egna mästare, som vi är mästare över
den här planeten. Och för det behöver vi egna traditioner där
varje person bidrar till samhället och dess skydd. Det är därför
ni är här. Så lär er vad ni behöver lära er. Det är inte bara
ert eget liv som beror på det. Korpral Adamsdotter, var så god att
fortsätt med planen för dagen.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Nayan suckade inombords. Det var bara den gamla
vanliga retoriken, den som han själv använt vid flera tillfällen
för att argumentera det nya konceptet att alla kunde rekryteras in i
det militära vid en kris. Han hade lika gärna kunnat skriva
kaptenens tal och gjort ett mycket bättre jobb.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Javäl, Sir.” sade hon och gjorde honnör.
”Sektion! Ni ska nu till läkaren som ska ta en ordentlig titt på
er, så ingenting har ändrats sedan ni mönstrade. Sedan ska vi ta
er till erat logement så ni får känna er som hemma och ta en titt
på den utrustning vi börjar med. Några frågor?” Det fanns inga.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Gott! Vänster om utgå!” gapade hon.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Vid dessa ord stirrade alla på varandra. Ingen
verkade veta vad orden betydde förutom en medelålders man med
gulbrunt hår och glasögon som vände åt vänster med en halvsnurr
och sedan påbörjade en uppenbar militär marsch åt det hållet.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><a href="http://www.blogger.com/null" name="__DdeLink__3_1126739603"></a>”Hammar!”
ropade Adamsdotter. Rekryten stannade tvärt. ”Eftersom du tydligen
vill imponera så är det ditt ansvar att lära den här samlingen
homofober hur man marshererar ordentligt.”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Ja, Korpral” ropade rekryt Hammar, varpå han
påkallade gruppens uppmärksamhet. ”Titta på mig, och gör som
jag gör. Det tar er inte lång tid att förstå hur det görs; hela
poängen är dock att det görs i takt. Redo? Vänster, höger, marsch!”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Vid de två senaste orden började han gå och
gruppen försökte följa efter imiterande hans gångstil. Noterande problemet så påbörjade Hammar ropa ut en ramsa som gick
ut på Vänster Höger Vänster Höger. Det tog Nayan åtminstone en
minut att förstå att vad som ropades ut var när vilken fot skulle
sättas ner i marken, och viskade framförde denna teori till
rekryterna bakom som liksom han inte hade förstått meningen med det
hela. Han tyckte att de hade fått till en god imitation av en
militär marsch när de helt plötsligt stannade utanför ett hus,
tydligt märkt med ett rött kors.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Okey! Ni delar in er två och två. En man, en
kvinna precis som den där gamla skrönan om Adam och Eva!” ropade
Adamsdotter och blev genast åtlydd. Nayan parade snabbt ihop sig med
den unga tjejen som förhörts om det korrekta sättet att svara en
officer. Snart nog hade en kö bildats utanför lokalen där Nayan
och tjejen hamnade sist. Så fort Adamsdotter försvunnit runt hörnet
– för att ta emot personerna när de var klara – så började
rekryterna prata med varandra.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Hejsan. Jag heter Ellen. Ellen Smith.” sade
hon och skakade hand. ”Och du är Nayan. Journalisten. Anledningen
till varför vi alla är här.” tillade hon med ett flin. Det fick
en hel del huvuden att vänta sig om i ledet, somliga såg
intresserade ut, andra irriterade.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Helt sant är det inte. Det var Guvernörens
förslag, jag bara talade för det” förklarade han. <br />Hon log.
”Jag vet. Jag tyckte också det lät som en bra idé.”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Mannen framför vände sig om. ”Det tycker inte
jag. Jag har en affär att sköta, och nu behöver jag vara på det
här jävla stället bara för att någon har åsikter om vart vi ska
betala skatt.”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Nayan skulle precis argumentera emot när Ellen
hann före. ”Det är inte värt att argumentera om det nu. Vi är
här, och det skulle vi nog vara i alla händelser, även om en
journalist argumenterat åt det ena hållet eller det andra.
Dessutom, du kunde ansökt om frisedel för att ta hand om
företaget.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Mannen fnyste. ”Inte viktigt för krigsinsatsen,
alltså fick jag inte frisedel. Jävla bullshit, jag vet ett jävla
bageri här i närheten som fick frisedel åt sin personal för att
soldater tydligen äter där.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Låter som ett förbannat rykte om du frågar
mig” svarade oväntat kvinnan bredvid honom. ”Folk säger vafan
som helst för att få folk att bli sura över något som redan
bestämts.”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Okey! Nästa!” hördes det inifrån
byggnaden och de båda framför gick in, lämnandes Ellen och Mayan
ensamma utanför.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Du ser inte direkt ut att vara över arton.”
frågade Nayan och såg till sin tillfredsställelse att Ellen
stelnade till. ”Hur kommer det sig?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Jag är visst över arton! Du får se när vi
kommer in!” sade hon, men utan övertygelse i rösten. ”Kom igen”
svarade Nayan inte helt övertygad. ”Jag har jobbat med människor. Jag kan
det här.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Uppenbarligen inte” kom svaret, den här
gången lite mer självsäkert.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Så det är inte så att du bara försökte
köpa ut och fastnade i systemet? Du vill vara här.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Den här gången fick det effekt.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Tror du verkligen jag är så dum så jag inte
kan ändra tillbaka om det skulle bita mig i arslet?” frågade hon
och spände ögonen i Nayan. ”Det är klart som fan jag vill vara
här, och jag är över arton. Säger du någonting annat kommer du
bara tas för en lögnare. Du får se när vi kommer in.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Ingenting mer sades på en stund och snart nog
hörde de en röst som ropade ”Whitfield, Smith!” och de båda
steg in. Han sneglade mot Ellen, men hon låtsades inte om honom. Det
var inte utan att han fick intrycket att hon förberedde sig för att
spela med vad datorerna visade. Någonting var uppenbarligen fel.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">De gick in i vad som uppenbarligen var ett
omklädningsrum. En vakt instruerade dem att ta av sig alla kläder,
lägga sina personliga ägodelar i ett paket och lämna deras kläder
på plats.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Vad kommer hända med våra kläder?” frågade
Ellen vakten och fick en blick till svar. ”Förlåt, vad kommer
hända med våra kläder, Korpral” korrigerade hon sig efter att ha
läst antal streck på axeln. <br />”De får ni återse när ni
kommer härifrån. Inte tidigare, rekryt. Och kom ihåg att allt ska
av. Några av de äldre verkade inte ha förstått det.” svarade
han med en fnysning. ”Egentligen borde vi slänga dem. När ni
kommer härifrån lär ni inte vara på väg tillbaka ut i livet. Så
få av er det där nu och spring in till läkaren!”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Allt eftersom kläderna togs av kände Nayan en
allt större impuls att börja titta mer åt Ellens håll. Det var en
impuls han försökte bemästra, det sista han ville var att bli
gapad på av vakten för att han inte klädde av sig snabbt nog men
trots allt kunde han inte låta bli att titta mot henne under
företexten att se hur långt hon kommit. Hon mötte hans blick och
flinade. Svärande över sig själv lovade han att han inte skulle
göra något liknande igen, och dessutom kolla upp hur tidigare
försök av samma system – om det fanns några – hade hanterat
olika kön i sektionen. Det var legendariskt hur biologiska drifter
hade manifesterat sig i de olika samhällena på jorden och hur de
skapat en syn på könen som enbart på senare tid hade kunnat
övervinnas.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">En minut senare stod de bredvid varandra, utan en
tråd på kroppen framför en dörr. De tittade på varandra, varpå
Nayan prompt knackade och de blev tillsagda att komma in. Rummet
visade sig vara i det närmaste identiskt med det rum de besökt
under den första läkarundersökningen, när deras inkallelse hade
kommit. Vid två stora scanners stod varsin läkare som även höll i
plattor; inkopplade till det centrala datorsystemet. Läkarna gick
fram mer eller mindre samtidigt och pekade dem till varsin Scanner.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Att bli scannad var – enligt Nayan – en av de
obehagligaste upplevelser du kunde utsättas för. Det gjorde inte
ont men alla som genomgick proceduren envisades med att de kunde
fysiskt och ibland psykiskt känna hur sensorerna behandlade olika
delar av kroppen. Läkarna själva envisades att detta var
fullständigt skitsnack och ingen utbildad skulle någonsin erkänna
samma känsla som de som utsattes för den. Nayan undrade om det hela
var för att scannern var allmänt erkänd som universums bästa sätt
att emottaga dåliga nyheter på eller om man helt enkelt inte
gillade att få allting om en avslöjat inför en person som otvivelaktigen skulle kommentera dina defekter och brister. <br /><br />Det
tog kortare tid än vad det brukade dock, något han enbart var
tacksam för. Förklaringen om varför han inte behövde sitta lika
länge lät inte vänta på sig; även om han noterade att Ellen
fortfarande låg under scannern. Konstigt.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Vi har fått resultatet av din förra scan, och
vi har sökt efter avvikande detaljer med den som mall. Ingenting av
värde hittades, ingenting som vi behöver kommentera på i alla
fall. Stå här och vänta tills dess att din partner är klar så
kan ni fortsätta till nästa rum sedan.”<br /><br />Nayan stod och
tittade mot scannern där Ellen låg. Hennes doktor hade rynkor i
pannan och verkade vara mycket intresserad av något. Han vinkade till
sig sin kollega och stängde sedan av Scannern.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Smith. Vi har lite saker här som du kanske
skulle vilja förklara för oss.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Ellens blick flög mot Nayan. Det var en varnande
blick i dem att inte säga någonting. Hon andades ut och vände sig
mot läkaren. ”Vad menar du? Finns det förhinder för
tjänstgöring?”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Hon lät nästan hoppfull, som om det sannerligen
var det hon ville. Läkaren surnade synbart till. ”Har du ändrat
dina åldersuppgifter i datorbasen för att köpa ut alkohol,
cannabis eller tobak?”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Ellen såg nästan lättad ut, men Nayan var
övertygad om att hon spelade. ”Nej” svarade hon tveksamt.
”Varför skulle jag göra det. Jag är över arton. Jag får handla
sådana saker.” <br /><br />Läkaren spände ögonen i henne, men inte
för att han ville verka vara sträng insåg Nayan. Han analyserade
henne. ”Dina ögon är inte tillräckligt utvecklade för din
ålder. Det här är någonting som vilken scanner som helst skulle
plocka upp, och framför allt är det något som i sådana fall
skulle vara registrerat. Antingen så har du en födelsedefekt som vi
inte har något som helst nämnande av i din journal, eller så
ljuger du om din ålder. Får jag fråga vilket av det är?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Ellen skrattade. ”Jaha, så det är inte något
annat än det? Alla läkare nämner det, alla läkare ger mig en
synundersökning och tycker det är helt normalt. Du får ta upp det
med dem varför de inte tycker det värt att skriva ner i min
journal.” <br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Läkaren gjorde en anteckning. ”Det ska vi ta
och göra. Under tiden så ser jag dock inte några andra tecken på
att något skulle vara fel, så jag måste dessvärre släppa dig
vidare enligt reglerna men det är något jag gör mot bättre
vetande. Om du är arton så är jag religiös.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Jamen då behöver du bara fråga din gud om
svaret” blev det sarkastiska svaret.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Nästa rum var ett konditionstest. De båda
maskinerna, oförändrade i sin grundläggande konstruktion genom
århundradena. De stod riktade mot varandra, något som Nayan inte
var glad över. Han var lite orolig över att han inte skulle kunna
hindra sig själv från att stirra. Han var inte säker om det var
det han precis hade hört eller om det var tanken på hennes kropp
som fick honom att få den impuls han var tvungen att trycka ner, men
det var också möjligt att det var en kombination. Han gjorde en
mental anteckning till henne att han skulle fråga igen. Tjata om
nödvändigt. Han var inte säker på att han gjorde sig själv
rättvisa på löpbandet men det var ett tillräckligt bra resultat
för att teknikern skulle nicka gillande och skicka dem vidare.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">De kom ut i ett rum där resten av sektionen stod
framför Korpral Adamsdotter. De båda tog sin plats i ledet och
försökte att imitera det sätt Hammar stod på; det verkade nämligen vara det som alla andra hade gjort. När de kom in nickade
Adamsdotter gillande åt dem.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Bra, ni är klara och redo. Jag har saker att
berätta för er och ni ska lyssna. Lyssnar ni inte så kommer jag ge
er ett helvete tills dess att ni är trötta eller engagerade nog att
göra det.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Hon lät sina ögon flyga över rummet. Ingen
tvekade om det faktum att hon skulle sätta sitt hot i verket. ”Ni
hemska ursäkter till apmänniskor är nu med i Kolonins Armé. Jag
är eran sektionsledare och ni kommer inte att få byta. Ni ska
lyssna på vad jag säger hela tiden för det jag lär ut kommer att
hjälpa att hålla er levande; vilket är i allas intresse av någon
konstig anledning. Försök inte att argumentera med mig, för jag
kommer vinna. Är det förstått?”<br />”Ja, Korpral” skanderade
hela gruppen.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Fan så rätt” svarade hon. ”Vad ska ni
göra när jag pratar?”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Lyssna, Korpral!”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Vilken är den bästa sektionen?”<br />”Femte,
Korpral!”<br />”Vad ska ni göra om jag säger något?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Göra det, Korpral”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Vem är er bästa vän?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Jag är, Korpral!”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Adamsdotter vände huvudet mot Rekryt Hammar som
uppenbarligen inte hade kunnat motstå frestelsen att skämta.
Långsamt gick hon fram mot honom med all aura av ett underbefäl som
skulle genomföra ett dystert straff. ”Vad sade du, Tidvis
Tjänstgörande Vicekorpral Pontus Hammar?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Jag sade att Tidvis Tjänstgörande Vicekorpral
Pontus Hammar är sektionens bästa vän, Korpral!”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Tidvis tjänstgörande Vicekopral? Konceptet var
inte okänt för Nayan, många av de soldater som tjänstgjort i det
som en gång var Jordens flotta hade varit Tidvis tjänstgörande.
Det hade tillåtit dem att ha två karriärer och kunna gå framåt
inom båda.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Och om du ännu inte lärt dig hur ett
underbefäl ska agera så kan jag säga att jag förstår beslutet
att skicka hit dig. Och ännu värre, så har jag fått instruktioner
att göra dig till gruppens rekrytledare. Det tar mig emot efter att
ha sett ett sådant uppenbart exempel på clownighet. Vi ska allt se
till att de civila delarna av dig inte finns kvar efter att vi är
klar med dig. Passar det dig, Rekrytledare Hammar?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Det passar mig fullständigt fantastiskt,
Korpral!” gapade Hammar till svar med rösten hos ett barn som
säger vad föräldern vill höra för att slippa ett straff.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><a href="http://www.blogger.com/null" name="__DdeLink__2_913486835"></a>”Fullständigt
utmärkt. Då kanske du kan ta din grupp till logementet och få på
dem lite kläder! Jag är säker på at den här högen religiösa
dårar säkerligen skäms över att se vad naturen givit dem! Höger
om, march!”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">I snabb takt gick dem mot logementet under Hammars
ständiga korrigeringar av deras sätt att marschera på. Han var inte
otrevlig på samma sätt som Adamsdotter kunde vara, utan bara otålig
och nedlåtande, som att de inte förtjänade att lära sig hur man
gick som soldater ännu. Utanför logementet stannade han. ”För
att spara tid tänker jag säga detta till er; Ni går in och letar
upp er säng. Det kommer finnas namn vid dem. Ni tar på er kläderna,
och går igenom utrustningen så att allt som ska finnas finns där.
Vi har ungefär fem minuter innan ett underbefäl kommer att komma in
och kritisera oss för att vi inte förstått det. Jag har varit med
om det här förut, så nu ser vi till att vara den bästa sektionen
på hela stället. Gå in och sätt igång!”<br /><br />Det visade sig
snabbt att indelningen var baserad på läkarundersökningen. Det
fanns tolv sängar varav ingen såg speciellt bekväm ut, och på dem
fanns det namn placerade på en läsplatta. Kvinnorna fick en plats
längst ena sidan, männen på den andra. Han gick fram till sin säng
och inspekterade vad som låg där. Indelat i lådor så fanns där
kläder; underkläder, strumpor, T-shirts och shorts. Brevid lådan
fanns två par uniformer, båda i en grå färg.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Hammar? Vilket av det här förväntar vi ha på
oss just nu?” ropade en röst från änden av rummet. ”Underkläder,
strumpor, en t-tröja och en av uniformerna, oviktigt vilken.” kom
svaret. <br />De klädde på sig under tystnad.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Precis som Hammar förutspått kom Adamsdotter
tillbaka efter fem minuter för att se hur det hade gått. Hon
instruerade dem att i fortsättningen skulle de stå vid sina sängar
när ett befäl kom in i rummet; blev smått irriterad när de inte
gjorde så och ropade slutligen, ”Befäl, vid Sängarna!”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Slutligen så ställde sig de färdigklädda
rekryterna vid sin sängända och inväntade korpralens ord.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Vi ska se vilka av er som är här. Jag kommer
att ropa upp er, och ni svarar med namn. Är det förstått?” röt
hon, med ett ”Ja, Korpral” som svar från gruppen.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Då ska vi se” började hon, och såg ner på
sin platta. ”Smith! Whitfield! Hammar! Friberg! Tyler! Adams!
Kuchler! Cokes! Darzi! Rupertson! Wong! Kyle! Esra! Bra. Alla är
här. Då sätter vi igång.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Att sätta igång var en upplevelse Nayan helst
hade sluppit. Adamsdotter körde ut dem genom dörren och sade åt
dem att börja springa åt ett visst håll. Fyrtiofem minuter senare
hade de ännu inte nått vägens slut, och flertalet av rekryterna
hade fått slå av på takten för att orka fortsätta. Adamsdotter
hade svurit åt dem, varpå hon lätt och enkelt sprungit före och
berättat att hon skulle vänta på dem längre fram. Ytterligare en
halvtimme senare så var det inte ännu uppenbart hur mycket längre
fram som avsågs, och det var ingen av dem – inte ens Hammar –
som sprang längre. De flesta gick; somliga släpade sig fram och
vissa andra hade slutat röra sig över huvud taget och hade lämnats
vid väggrenen.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">När de äntligen fick syn på deras korpral stod
hon vid en vattenkran, en mycket uppskattad syn hos de flesta av dem
och hon lät dem vila ett tag och äta det som de tydligen skulle få
lära sig att uppskatta som mat – fältransoner, speciellt gjorda
för att under lång tid kunna förvaras i rymden och utan vad
normala människor skulle kalla smak. De flesta åt glupskt,
oaktsamma över vad som komma skulle och de flesta av rekryterna blev
uppenbart förvånade när de förväntades springa tillbaka direkt
efter maten. De flesta hade sluppit att springa om de bara kunde; men
den här gången valde Adamsdotter att statuera exempel och sprang
brevid dem och såg till att de gjorde ett gott försök till att
hålla takten, deras senaste måltid till trots.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Lystring” ropade Adamsdotter när de var
tillbaka i Barracken. ”Ni ska nu städa här och se till att all er
utrustning ni fått ut är i fullständigt utmärkt skick. Detta så
att vi vet att ni är ansvariga nog att hantera resten vi kommer ge
er. Lägg ut all utrustning ni inte har på er på sängen med lakan
och täcken fint hopvikta. Rekrytledare Hammar kommer demonstrera.
Inspektion om en timma!”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Okey” sade Hammar och vinkade alla rekryterna
till sig. ”Så här är det. En inspektion är inte direkt en lätt
match. Jag förväntar oss den vanliga behandlingen efter den här
inspektionen, det är lite hela poängen att ha en nu - men se och
lär!”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Hammar demonstrerade kvickt hur sänglådan;
samlingen av lakan och täcken skulle vikas, varpå han ägnade
ytterligare tio minuter med att förklara att underbefäl fann det av
största vikt exakt hur resten av ens utrustning låg; framför allt
efter att de fått mer av den. Han sammanfattade också hur
underkläderna och T-tröjorna skulle packas in, men noterade också
att detta sällan inspekterades – vilket gjorde det än mer
katastrofalt om man misslyckades när de faktiskt gjorde det.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Halvtimmen efteråt spenderades med städning av
de fullständigt slutkörda rekryterna, och en hel del fuskande för
att få allting klart så snabbt som möjligt utbröt. Hammar
alternerade mellan att kontrollera sin egen utrustning och att kolla
så att alla andra inte hade fuskat överdrivet mycket.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Befäl, stå vid sängarna” kom ropet från
rumsändan. Det misslyckades dock helt med att avbryta all aktivitet.
Wong som inte brytt sig om ropet – utan ansåg det fortsatta putsande av sitt skåp att vara av större betydelse blev därför
Adamsdotters första offer för dagen.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Rekryt Wong, vad ropade jag?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Du ropade Stå vid Sängarna Korpral” svarade
Wong, i det närmaste skräckslaget.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Och du ställde dig inte vid sängarna?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Nej Korpral. Jag tänkte att min uppgift
behövde slutföras.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Slutföras? Den skulle redan varit klar. Ni
fick gott om tid. Eller har ni sovit hela högen?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Nej Kopral”.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br />Det var dock uppenbart att Adamsdotter inte
var nöjd.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Ditt skåp är smutsigt. Varför har du inte
rengjort det?” frågade hon, hennes nästa centimeter ifrån
skåpet. Det här var höjden av orättvisa tänkte Nayan. Först
så klagade hon på att hon fortsatt arbetet, sedan kritiserades
exakt det arbete som inte slutfört. Väl genomtänkt och en fin
lektion i retorik var det i alla händelser. Nayan fann sig själv önskades att de haft Korpralen på sin tidnings debattsidor. Det
var dock en välgångsönskning som varade fram tills dess att
Andersdotter besökte hans egen sänghörna.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Rekryt Whitfield, jag tänker kasta ut dig från
min bas och låta dig skriva, för det är tydligen allt du kan göra.
Hade du en jävla husmö hemma?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Tack, Korpral. Får jag gå nu eller måste jag
skriva under något? Min husa behöver mat!” svarade Nayan med ett
tålamod som redan innan hade varit på upphällningen.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Men mina känslor bryr du dig uppenbarligen
inte om, Whitfield!” ropade hon så att det ringde i hans öron.
”Din uniform är felvikt. Så jävla felvikt att det inte ens ser
ut som en uniform. Har jag rätt?” Det hade inte Adamsdotter tänkte
Nayan. Nästa sak att uppröra underbefälet var att hans uniform
hade en ficka som inte var stängd.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Det är klart jag har rätt, rekryt.
Observera!” Hon tog uniformen och höll upp den så att alla kunde
se. ”Jag hatar öppna fickor” gapskrek hon. ”Öppna fickor är
som svarta hål; Det försvinner saker ur dem så att de aldrig syns
igen.” Hon spände ögonen i hans. ”För att säga det så du
förstår. Saker trillar ut. Hela jävla världsrymden trillar in!
Låt mig aldrig hitta en öppen ficka på din uniform igen!”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Hon fortsatte vidare, hittade alltid något att
klaga på hos allihopa hos dem. Rekryt Smith anklagades för att vara
en blottare då en knapp varit oknäppt, Rekryt Friberg blev utskälld
i hela fem minuter över en otillräckligt bra sänglåda och Rekryt
Cokes reducerades nästan till tårar efter att fått hela sin säng
förklarad otillräckligt och vält åt sidan. Slutligen förklarade
hon sig trött på att kommentera på sådan inkompetens och lämnade
rummet med en uppmaning att det skulle vara städat och klart innan
middagen. Flera rekryter struntade i uppmaningen och lade sig
istället på sina sängar. Nayan suckade och började med resignerad
min göra om allt som låg på hans säng.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span><div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/14591571195333153342noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1699371504695569939.post-40261529435337451502013-11-05T18:42:00.000+01:002013-11-19T17:35:18.963+01:00Kapitel 3<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;"><i><span style="font-weight: normal;">”Om någon har
ett vapen och skjuter mot dig, då är det logiskt att du skjuter
tillbaka.”</span></i></span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;"><i><b>-
Dalai Lama XIV</b></i></span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Det
låg framför honom, svart och lockande. Det var nästan något
dramatiskt i luften när han böjde sig fram för att ta en närmare
titt. Det gick inte att förneka; det var vackert. Bilder gav inte
riktigt samma känsla för något. Han hoppades att Adamsdotter inte
skulle dyka upp och gasta. Han ville ta sig tiden med det här; med
den här skönheten. <br /><br />Föremålet för hans beundran var
standardbeväpningen för en infanterist som förväntas tjänstgöra
på rymdskepp – egna eller på fiendens. Det var en
Rymdstridskarbin typ 15, allmänt förkortat SWC-15. En och en halv
meter lång med pistolgrepp framför magasinet, en gammal design för
att få ner längden på vapnet, ett magasin som laddades underifrån
och som tog 65 4.5mm patroner styck.</span></span><span style="font-size: large;"> Vapnet
var ljuddämpat från fabriken och hade ett inbyggt sikte som kunde
användas utan förstoring eller med. Det sades inte vara träffsäkert
på längre avstånd; men det behövde det inte vara. </span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"></span><br />
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;"><br />Han
sträckte ut handen och kände på det. Han kände ur någons ögon
brände i ryggen, men han brydde sig inte om det. Det här vapnet och
han skulle spendera en hel del tid tillsammans och då var det kanske
bra om hans första intryck var ett bra sådant. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Ska
jag utrymma logementet så att ni två kan få vara ensamma?”
hördes en sarkastisk röst bakom honom. Det var Ellen som redan
plockat upp sin egen karbin och väntade på att få sin tilldelning
av ammunition. Efter en månads utbildning skulle de äntligen få
skjuta med ett skarpt vapen och det var något som alla efter
övningarna sett fram emot. Utan att svara tog Nayan upp vapnet i
handen och tryckte på knappen som synkroniserade det med närmaste
HUD System och som hjälpte till med att hålla koll på hur mycket
ammunition som fanns kvar, vilket eldläge som var inställt och en
datorbedömning om var kulorna skulle hamna någonstans i form av en
båge. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">HUD
systemet var ofta inbyggt i hjälmarna, men kunde även bäras
separat i skyddsglasögon; vilket var fallet vid dagens utflykt på
skyttebanan. De visste redan allt om det; de hade övat med
övningsvapen och HUDs sedan tredje dagen men att faktiskt skjuta på
riktigt var någonting helt annat. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Rekryter,
hörrup!” Adamsdotter hade kommit tillbaka, och vid tillfällen
innehållandes nytt materiel svor hon nästan aldrig. En välkommen
förändring. ”Vem kan berätta för mig de fyra reglerna vid
vapenanvändning?” </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Hammar
räckte genast upp handen, men det gjorde Nayan och Wong också.
Adamsdotter pekade på Nayan som började rabbla. ”Alla vapen är
alltid laddade. Låt inte pipan täcka någonting eller någon du
inte vill förstöra. Håll fingret borta från avtryckaren tills du
är redo att skjuta. Var medveten om ditt mål och vad som är bakom
det!”. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Mycket
bra, Rekryt Whitfield. Har du hanterat vapen förut?”</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Jag
spelade Paintball, Korpral. Vår förening adopterade samma regler.”
</span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Adamsdotter
skrattade. ”Jag hoppas du var bra på det, för det är inte färg
som kommer skvätta över dina sköna anletsdrag om du blir träffad
av någon av de här.” Hon höll upp ett magasin. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Ni
kommer att få skjuta tre av dessa idag och ni kommer att följa de
säkerhetsregler som satts upp; detta så att ni inte dör innan ni
kan skjuta fienden. Tro ingenting annat; vapen är farliga; både för
er själva och för fienden. Det är er roll att enbart vara farliga
för fienden, och ingen annan. Om ni är farliga för någon annan än
fienden så hoppas jag att det är ni själva som betalar priset för
det. Det vore mycket synd om någon av er skulle gå och dö för att
en annan är en förbannad idiot! </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">De
gick fram till sina skyttestationer och på kommando laddade
magasinet i vapnet. De hade redan med övningsvapnen övat hur det
skulle göras på snabbast och bästa sätt. Nayan var övertygad om
att hans arm inte längre fungerade normalt efter den övningen; den
var nu ett verktyg för att mata ammunition in i hans gevär. Han
anförtrodde detta med sin tilldelade stridspartner och Smith hade
erkänt samma problem. De hade båda skrattat och gissat att om de
klagade inför ett underbefäl så skulle hen bara glatt säga att
armen nu fyllde en militär funktion istället för vad som Adamsdotter
normalt anklagade personer att göra med diverse lemmar. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Han
justerade siktet och flyttade rödpunkten mot målet och kramade
avtryckaren. En hög knall hördes och HUD:en förklarade att kulan
hade gått fem meter bredvid målet. ”Det verkar som du borde hålla
dig till paintballmarkörer” ropade Adamsdotter hånfyllt när han
återigen höjde vapnet för ett skott. Den här gången sköt han
tre stycken i snabb följt, med två träffar som resultat. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Bättre
så” hördes underbefälets dova stämma över hans prestationer,
och i ögonvrån såg han henne fortsätta mot Wong som verkade
nervös inför att avfyra sitt vapen, ljuddämpningen till trots.
Adamsdotter lade en hand på hennes axel och viskade något lågt,
varpå Wong avfyrade ett eget skott. Han fortsatte inte titta för
att se hur det gick utan vände åter blicken mot sitt eget vapen och
avfyrade ett skott till; varpå han justerade siktet något och sköt
ytterligare ett skott. Den här gången gick det bättre, en klar
träff på en obepansrad punkt vilket skulle inneburit en dödande
träff på måltavlan. Han försökte att inte tänka på
implikationen utan fortsatte att skjuta – alla träffar
registrerades av datorn och skulle skvallra för underbefälet om han
behövde mer övning eller inte.</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Hans
HUD blinkade; en uppmaning att slå över till eldläge salva. Detta
innebar att han kunde välja att vapnet skulle skjuta två till åtta
kulor i följd, ett bättre alternativ än det helautomatiska läget
som kunde tömma magasinet på några sekunder. Han väntade en
sekund tills HUD:en uppdaterat sig till det nya eldläget och sköt
en salva. Alla tre skott rakt på måltavlan. En salva till. Tre
träffar till. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Hans
HUD blinkade till igen. Måltavlan skulle nu förflyttas bakåt tjugo
meter för att utgöra en större utmaning. Nayan log och slog på
siktets förstoring. En röd text sade argt åt honom att låta bli;
varpå siktet automatiskt ställdes in på automatik synkronisering
med HUD igen; vilket även tog bort förstoringen. Han förstod att
han inte skulle tillåtas öka förstoringen tills dess att datorn
bestämde att han behärskat nivån. Hur den bestämde vad som skulle
ändras visste han inte; men det fascinerade honom. Algoritmerna
måste vara intressanta. Han var säker på att hade han missat fler
skott i början så hade det tagit honom längre tid att komma till
nästa nivå. Det var nästan som ett spel. Den tog din kunskapsnivå
i beräkning; och tog det dig tid att lära dig det hela så höll
den dig på samma nivå tills dess du kunde. Han kände sig listig
och självsäker. Fienden skulle råka illa ut i ett krig; han kunde
det här. Det visste han nu och tog sikte igen... </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Han
sprang för allt han var värd efter Adamsdotter som ropade åt dem
att skynda på. De befann sig i en av gångarna till huvudhangaren
på ett slagskepp av Sun Tzu Klassen. Fiendens jagare av
Dristighetenklass hade under eldgivning närmat sig och skickat iväg
svärmar av små bordningsfarkoster. Dessa var just nu på väg mot
deras skepp och deras sektion hade order att stoppa dem. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Per
skyttepar, ta skydd och gör er redo.” ropade hon över larmet från
de tjutande sirenerna som varnade för fientlig bordningsaktion.
”Smith, Whitfield, höger flank! Esra, Wong, er KSP på vänster
flank!” Esra sprang med Wong efter sig mot vänster där det fanns
skydd speciellt anpassat för SPMG-2, den lätta kulspruta sektionen
var utrustade med. Nayan sprang med Ellen framför sig mot det skydd
där små skottgluggar fanns. I teorin var dessa helt skottsäkra men
ingenting hindrade fienden från att helt sonika gå runt dem eller
kasta granater – Granattillsatser eller granatgevär var något
varje bordningsstyrka bar på. Det var ingen konst att designa dessa
för att vara dödliga för infanterister samtidigt som de inte
skadade alltför mycket av det skepp som användaren ville ta. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Okey,
senaste uppgifterna från Bryggan” ropade Adamsdotter. ”Vi får
två bordningskepp att hantera; vi tunnar ut dem och retirerar sedan
om de är för många. Förbered Ontploffen. Fullständig tystnad!”</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><a href="http://www.blogger.com/null" name="__DdeLink__0_945545741"></a>
<span style="color: black;">Orden
åtlyddes. Stundens allvar kunde kännas i luften och trots den
kyliga, torra luften ombord så kände Nayan att han svettades på
ett sätt som språngmarschen dit inte skulle ha kunnat åstadkomma.
Hans kondition hade avgjort blivit bättre på senare tid. Hans
händer kändes svettiga under handskarna när de grep efter en
Ontploffen och fångade Ellens blick. Hon såg sammanbiten ut när
hon själv tog en och höll redo. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Ontploffen
– Egentligen Rymdstridsgranat Typ II – var de granater som
användes ombord på rymdskepp. Deras splitter flög längre, var
farligare och det spriddes med en tryckvågsmekanism; inte via en
explosion vilket gjorde att en använd granat bara behövde få en
till tryckvågsladdning samt nytt splitter; varpå den kunde
återanvändas av både vän och fiende. Smeknamnet kom ifrån en
övning där granaten demonstrerats. En person hade hånfullt sagt
att den lät ”ploff”, varpå en annan – från Europas västra
kust – hade sagt ”Ontploffen!” och namnet hade fastnat; trots
att namnet ironiskt nog betydde det som granaten inte gjorde; nämligen exploderade. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">En
stor smäll hördes; och alla gjorde sig genast beredda. Adamsdotter
gestikulerade mot den stora stängda hangarporten där blå flammor
började uppenbara sig. Bordningsfarkosterna hade nått målet.
Såvida inte de landade i en hangar som redan öppnats så var deras
enda möjlighet att ta sig in att svetsa hål på dörren varpå
deras atmosfär jämkades med bordningsskeppets. Detta skapade också
en smal öppning som fienden var tvungen att komma ut för – rakt
in i deras eldgivning. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Adamsdotter
pekade nu mot en annan del av dörren; den högra. Fienden
kompenserade för den normala taktiken genom att öppna två
öppningar. Det innebar att de skulle få in dubbelt så många
soldater än normalt; vilket berövade försvararna det övertag som
de hade genom befästa positioner mot en smal punkt. Utpekandes Ellen
och stridsparet bredvid dem så justerade dem sina vapen så att de
täckte den nya öppningen. Med ett stort metalliskt klank föll en
del av dörren in, och sekunder senare gjorde den samma sak på andra
sidan. Fyrtioåtta fientliga soldater skulle inom några sekunder
vara på väg mot de tolv som försvarade hangaren. Nayan såg ett
litet föremål kastas ut genom luckan och det skapade en
öronbehövande smäll och en bländande vit blixt. Fienden hade fler
nya saker än vad man lärt sig sedan sist. Precis efter blixten
rusade två soldater fram ur öppningen. De bar på stora sköldar
som täckte hela deras kropp och som såg ut att vara av samma
material som deras egna kroppsskydd. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Adamsdotter
skickade en signal till deras HUDs om att det var dags att kasta
granaterna. Siktandes på de sex fiender som i skydd av sköldbärarna
grupperade sig så kastade han sin Ontploffen, samtidigt som resten
av Sektionen. De flesta av dem landade kort, men några av dem –
inklusive Wongs och Fribergs landade mitt bland soldaterna. ”ELD”
stod det med stora bokstäver på skärmen och utan att tänka
öppnade Nayan eld rakt in bland fienderna.<br /><br />Effekten av
granaterna och eldgivningen var fruktansvärd. En av de sköldbärande
fienderna slogs omkull, hans kamrater berövade skydd och de dog
ögonblickligen från elden från Karbinerna. Vid den andra dörren
gick det sämre. Där hade granaterna misslyckats att träffa rätt
och i skydd av sköldarna regnade nu fiendens egna Ontploffens över
vänster flank, avlossade från granattillsatser under fiendens
karbiner. <br /><br />Nayan försökte koppla bort de röda symbolerna
som motsvarade sina sektionskamraters namn och det faktum att de var
ute ur striden – kanske rentav döda - och fortsatte att skjuta
kontrollerade skurar ner mot fienden. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”BRYT!
Säkra och ladda ur, säkra och ladda ur, säkra och ladda ur. BRYT”</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;"><br />De
optiska skärmarna och visuella projektionerna stängdes av. De stod
i en stor lokal, många av de ”döda” reste sig upp och borstade
bort dammet från sina uniformer. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Femte
Sektion, uppställning och avrapportering” fortsatte Adamsdotter
medans hon tittade runt efter vem som avbrutit det hela. ”Nayan,
Friberg, Smith. Bra jobbat. Darzi, försök att inte dö mer i
övningar eller så kommer din karriär bli exeptionellt kort. Tyler?
I mitt kontor efteråt.” <br /><br />Dörren öppnades och B-styrkan;
de som spelat fienden under övningen ställde sig upp och tittade
mot dörren. Det var uppenbart varför deras nyfikenhet väckts. In
genom den kom en man i fyrtioårsåldern, svart hy och ett vältrimmat
skägg. Hans ögon hade för vana att registrera allt i närheten och
generellt avbröt han inte utbildning utan ett väldigt gott skäl.
Som när han ville bestraffa riktigt dåliga prestationer. Intrycket
förstärktes av att han såg lätt stressad ut när han raskt
marscherade fram till B-Styrkan och förklarade någonting i låg röst.
Hela Femte Sektionen såg på när dessa raskt ställde sig på ett
led. Mannen – vars namn gick i skarp kontrast med hans utseende,
precis som alla andra på Kolonin – var Sergeant Chang. Hittills
hade de enbart sett honom på avstånd eller då han talat till hela
plutonen. Han vinkade åt Adamsdotter.</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Se
till att era vapen är säkrade och hänger i remmen.” beordrade
hon, och såg till att samtliga tog ut magasinet ur vapnet och gjorde
mantelrörelse. Även om övningsammunitionen var helt ofarlig så
höll man på rutinerna för säkerhets skull. ”Bra, då går vi
ner och ser vad den här cirkusen handlar om”. De klättrade ner
från sin upphöjda position via stegar och ställde sig brevid
B-styrkan som bestod av soldater från grannplutonen. ”Sergeant,
varför avbröt du övningen? Och varför fick vi ingen förvarning
om den ändrade taktiken?” frågade Adamsdotter, antagligen så
strängt hon vågade mot en överordnad. ”Fienden ger dig ingen
förvarning om när han ändrar sin taktik och det gör inte jag
heller. Scenariot var avsett för att återskapa fiendens
bordningsaktion på FCS Soldatprinsessan strax efter hennes reträtt
för att varna för jordens angrepp för tre månader sedan. De har
redan ändrat sin taktik och den har antagligen ändrats fem-tio
gånger hittils. Vi är sist att få nyheter om den saken.”
<br /><br />Whitfield kände att Ellen spände sig bredvid honom. Något
hade påverkat henne, men han kunde inte komma på vad det skulle
vara. Var hon nervös att få kritik över sitt agerande under
övningen? Hon hade redan blivit berömd för det. Eller var det
något annat? Hon hade inte reagerat tills de hade nämnt vilken
strid som övningen skulle representera. Eller var hon bara skakad
över att det hela lika gärna hade kunnat vara så äkta som det
kändes? Det fanns gånger under övningen då han helt glömt bort
att det hade varit en sådan. Han fokuserade sig på att se om Ellen
reagerade mer; hon var hans Stridspartner och det var hans jobb att
hålla utkik på hur hon mådde och vice versa. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Sergeant
Lundberg? Hur tyckte ni att sköldarna fungerade i ert anfall? Och
var det fördelaktigt att anfalla från två punkter?” frågade
Chang. Lundberg tog lite tid med att lyssna på vad hans soldater
lågt sade till honom och vände sig sedan mot Chang.</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Det
fungerade bra för att fienden inte hade väntat sig taktiken.
Sköldarna var onödiga, det var fyra soldater till som lika gärna
hade kunnat ge täckande eld eller kasta granater. Att gå in genom
två öppningar gav oss mycket mer eld. Jag tror att vi hade kunnat
göra ett riktigt bra jobb med att rensa hangaren om vi fått mer
tid. Jag måste dock ge deras granatkastande och KSP Grupp beröm.
Min egen grupp tvekade att avancera tack vare dem vilket kostade mig
halva min pluton. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Adamsdotter
log brett. ”Jag verkar ha kunnat lära dem någonting, Sergeant.”
Lundberg log tillbaka. ”Det var en bra övning. Men varför avbröt
du den, Chang?” tillade han. ”Vi har besök” blev det beslöjade
svaret. ”Vi ska vänta här på vår gäst. Ni behöver inte vara
tysta; men vänligen diskutera inte gästen. Det skulle se mycket
illa ut. Ja, Rekryt Nes?” En av de andra rekryterna hade räckt upp
handen. ”Hur ska vi veta vem det är vi inte får diskutera,
Sergeant?” frågade hon. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Det
kan du få tänka på före, under och efter tjugo armhävningar,
Rekryt.” <br /><br />Rekryten gick ner på knä och påbörjade
armhävningarna. Samtidigt höll en av hans sektionskamrater; Tajuna
Kuchler en halvt viskande konversation med någon han inte kunde se.
Tajuna var en av de yngsta i gruppen, dess ständiga optimist som
motvikt till Fribergs gnällande och Hammars sarkasm. Hennes
kortklippta bruna hår verkade nästan stå som taggar över
någonting och han bestämde sig för att gå närmare för att se
vad det hela handlade om. Det visade sig att hon argumenterade med
Mies Rupertson, näst yngst i gruppen. Rupertson var lite av en
skrytmåns, vilket som tur var inte hans mest frekventa drag.
Dessvärre var det den sidan av honom som Tajuna fick hantera just
nu. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Kom
igen nu, du vet att det är ett krig. Vi kan båda behöva någon som
vi håller koll på.” sade han. ”Och låtsas inte som du inte
tittat.” tillade han. Hon blängde tillbaka på honom. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Jag
ville bara kontrollera så att ditt ego inte tog kål på dig genom
att ersätta dina vitala organ!” fräste hon. ”Och om du inte
kommer ihåg det så är det min stridskamrats uppgift att hålla
koll på mig; precis som din ska hålla koll på dig, en uppgift jag
önskar hen tog på allvar även just nu.”</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Nayan
vände sig om. Han ville inte lyssna på det här, och om han
uppmärksammade det hela skulle Adamsdotter nedkalla djävulens vrede
över Mies; något som situationen inte riktigt verkade kräva. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Istället
vände han sig om mot Ellen som stod ensam och fortfarande verkade
begravd under sina tankar. Han gick fram mot henne och skulle precis
ta upp det när dörren öppnades igen och ett underbefäl ropade att
gästen var på väg. Det blev genast rörigt när Lundberg försökte
formera sin pluton och Adamsdotter sin sektion, men det gick
tillräckligt fort. De beordrades stå lediga, vilket gav dem utrymme
att tjuvtitta mot dörren, något som alla gjorde. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">In
genom dörren kom en man i en egen sorts uniform, nämligen
Politikerns. Genom århundradena hade ingenting förändrats på den
fronten och en person som ville framstå som respektabel bar mörk
kostym, svarta byxor och ljus skjorta med slips. Personen som bar
uniformen var en medelålders man vars hår redan försvunnit från
huvudet, antingen med valfri behandling eller ärftlig brist på
hårväxt, hans mustasch och skägg var vältrimmade och han bar ett
par tunna, stilenliga glasögon över sina bruna ögon. Det var ett
ansikte som alla på Kolonin kände igen direkt. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Det
var Guvernören över Kolonin, och Det Fria Solsystemet som hade
kommit in genom dörren, eskorterad av en rådgivare och med ett
glatt humör på sitt anlete. Han gick rakt fram till Sergeanterna
Lundberg och Chang och skakade hand med dem, därefter med
Adamsdotter och utbytte ord som Nayan inte kunde höra. Sedan fick
Guvernören syn på honom.</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Nayan
Whitfield?” Hans ansikte avslöjade ingenting förutom en glädje
att se honom. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Det
är jag, Herr Guvernör.” </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Hur
känns det att tjänstgöra i den styrka som du själv förespråkade?”
frågade han under tiden som han skakade Nayans hand. ”Bra, Herr Guvernör. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Trevligt
trevligt. Jag fick veta att de avbröt en övning för min skull. Det
var tråkigt; jag hade hellre tittat på men det var tydligen inte
möjligt. Jag hoppas att du gör oss stolta där, och sedan kommer
hem och skriver om dina upplevelser. Jag vet att jag kommer läsa
dem!”</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Tack,
Herr Guvernör.”</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Guvernören
fortsatte längst ledet och stannade brevid Ellen som gjorde honnör.
Han såg i ögonvrån hur Adamsdotter gjorde en anteckning på sin
padda. Han böjde sig fram för att skaka Ellens hand; som hon mottog
med synbar glädje. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Vad
heter du, Soldat?” frågade Guvernören, inspekterande hennes
kroppspansar, hjälm och vapen. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Rekryt
Ellen Smith, Herr Guvernör.” svarade hon käckt. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Någon
relation till Anna och James Smith?” frågade Guvernören med en
känsla av orolighet i sin röst. Nayan tittade åt sidan och såg
att Ellen hade blivit väldigt spänd igen även om hon försökte
dölja det. ”Nej, Herr Guvernör!” svarade hon, och Guvernören
fortsatte längst med ledet, stannandes här och var och ställde
frågor. Han stannade inte länge, utan fortsatte varpå
grannplutonen tågade ut genom dörren. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Smith!
Ditt inkompetenta inskränkta främlingsfientliga fanskap! Du hälsar
inte på en civil person. Nu gör du femton armhävningar och tio
situps. Tills dess du är klar ska resten av homofoberna som fått
lata sig i glansen av högheterna springa runt salen, utom
Rekrytledare Hammar som kommer hit!” Ellen lade sig på golvet och
påbörjade Situps:en, varpå hon fick korrigering av korpralen –
armhävningarna först var det som gällde och därmed fick hon
påbackning med ytterligare tio armhävningar. Under tiden som de
sprang skällde Adamsdotter ut Hammar för att han inte lyckats att
lära rekryterna i hur man hälsade korrekt och framför allt på
vem. Hela övningen tog ytterligare tio minuter varpå rekryterna
skickades iväg för lunch; något som var välkommet efter en hel
morgon av övningar, lektioner och gapskrik från underbefäl. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">Det
var först senare på kvällen som Nayan fick chans att tala med
Ellen om dagens händelser. Hon satt ensam och rökte utanför
logementet och såg ut att vara djupt försjunken i tankar. Hon
tittade inte upp när han kom förbi utan fortsatte stirra rakt fram.
Han harklade sig. Ingen reaktion.</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Ellen?”
Hon tittade upp men svarade inte. ”Vad är det med dagens övning
som var fel?”</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Jag
blev bara besviken över att jag inte träffade så mycket som jag
borde. Jag trodde jag sköt bättre än så.” Det lät inte
övertygande ansåg Nayan och tydligen ansåg Ellen det också, för
hon ställde sig upp. ”Okey. Jag berättar om du lovar att inte
berätta för någon. Det är personligt.”.</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Jag
är din stridspartner. Det är klart jag behåller dina hemligheter,
det är det vi är till för.”</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Okey.
Så här är det. Guvernören hade inte helt fel, jag är släkt med
de två. De dog som du vet ombord den striden som vi precis återskapade för
övningen. De hade samma positioner som vi hade.”</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Hur
var du släkt med dem?” frågade Nayan och kände sig väldigt
okänslig. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><span style="color: black;">”Moster
och faster.” svarade hon. ”Jag vet att de fick medalj och allt,
men jag ville inte nämna det inför Guvernören när jag hade fått
veta att det var just den striden som de dog i. Jag skulle uppskatta
om du inte nämnde det. Jag vill inte ge Adamsdotter mer känslomässig
ammunition, hon har redan tillräckligt.” Hon räckte över en
cigarett. ”Kom igen, jag hatar att röka ensam.”</span></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"></span></div>
Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/14591571195333153342noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1699371504695569939.post-43213487647140834762013-11-04T17:25:00.000+01:002013-11-24T20:43:24.139+01:00Kapitel 4<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”<i>Jag ser mig om och ser mitt hem försvinna
bort, min tid där hemma känns nu alltför kort. Blott Ungdom,
knappt en man då plikten kallar mig. Om jag får se mitt hem igen
det vet jag ej. Bland fränder från min by så gick jag ut i strid,
och världen brann...”</i></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><i><b>- Ur En Livstid i Krig av Sabaton</b></i></span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”För sex veckor sedan steg ett hundratal
medborgare in i barackerna bakom mig här i New Haifa och påbörjade
det som är en nytt steg i Kolonins historia. De hade valts ut av
samhället för att tjänstgöra i den militärstyrka som just nu
hastigt reformeras av Guvernören och hans stab för att hjälpa
försvara oss mot jordens agressioner. Här fick de lära sig hur man
skjuter med ett vapen, hur man lättast tar hand om sin utrustning
och hur man agerar under strid. Även om beslutet har varit
kontroversiellt så är det klart att utan det skulle vår nya
militära styrka ha stora problem att bemanna de skepp som just nu
byggs på skeppsvarven kring planeten. Just de här nya soldaterna
vars utgångsceremoni ni ser på skärmen just nu har öronmärkts
för att borda en av de nya skeppen men det är ännu hemligt vilket.
Skeppet kommer sedan ta sin plats i flottan och hjälpa till med
vårat försvar. Korpral Adamsdotter, en av de underbefäl som fått
äran att hjälpa till med utbildningen av dessa kloka och
ansvarstagande soldater sade till oss att hen trodde att det skulle
vara svårare att utbilda värnpliktiga än frivilliga, något som
inte visade sig stämma. Hen låter mot löftet att vi inte ska
avslöja det innan deras utbildning var klar och soldaterna på väg
till sina skepp säga att det är bland de intelligentaste och
lättlärda soldater hen utbildat.” <br /><br />Rösten tog en paus och
på skärmen visades ett montage. Hur soldaterna klättrade över
hinder, hur de sköt med sina vapen, hur de stod i givakt i
logementet och slutligen ett trettio sekunder långt klipp som
uppenbarligen var från en övning där de stormade och besegrade
sina motståndare.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”För att markera vikten av denna historiska
händelse så släppte Guvernören idag fler detaljer om FCS
Soldatprinsessans heroiska reträtt ifrån fällan som jordens
styrkor hade lagt åt henne. Även fast samtliga korvetter i
slagstyrkan förlorades i det första slaget och en jagare förlorats
på vägen hem så har hon nästan med både skrov och besättning
intakt tagit sig tillbaka för att understödja vårat försvar.
Guvernören avslöjade bland annat hur många fientliga skepp man
misstänker har skadats eller förstörts av besättningen samt valde
att namnge några stycken för att hylla deras mod och pliktkänsla.
Vi går nu raka vägen till Guvernörens presskonferens på hens
kontor i huvudstaden.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Framför ett podium stod Guvernören; hans kostym
väl strykt, hans hjässa i det närmaste blänkande ren, hela
personen utstrålade lugn och självsäkerhet. Bredvid honom stod en
äldre man som såg ut att vara i sextioårsåldern. Han hade ett
kort vitt skägg över sina kinder, ett par bistra ögon som såg ut
att ha sett för mycket eländighet i sitt liv och en hållning som
enbart de som spenderat sina liv ombord på rymdskepp kunde bemästra.
<br /><br />”Tack för att ni alla ville komma idag” började
Guvernören och gav de ansamlade journalisterna en nick. ”Det är
inte alla de välkända ansiktena som är här idag, och jag vill
idag gratulera Menig Nayan Whitfield, tidigare reporter på Haifa
Colony News för att han slutfört sin träning och kommer snart att
hjälpa till att försvara vår självständighet och vår demokrati
med samma beslutsamhet som när han försökte hitta skandaler,
mutor, människoberättelser och samhällsdebatter. Jag är säker på
att han hade haft skarpa frågor att ställa, och jag hoppas att ni
inte gör honom besviken. Det sagt, jag skulle vilja gå direkt till
mitt uttalande. Det kommer finnas gott om tid för frågor efteråt.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Arbetet att sätta ihop en regering som ska
styra De Fria Solsystemet fortgår. Just nu är alla kandidater
enbart tillsatta tills vidare; det är vår fulla avsikt att hålla
val innan året är slut oavsett huruvida det går i kriget. Jag vet
att det finns rykten om att jag inte har för avsikt att testa det
senaste halvårets händelser i vallokalen, men dessa är falska.
Valsystemet kommer vara lite annorlunda än vad ni är vana vid, men
fullständigt rättvist. Vi har också inbjudit Jorden att skicka
valobservatörer om de så önskar för att se att vår önskan för
självbestämmande är demokratiskt förankrad. Och med det skulle
jag vilja överlämna ordet till James McCray; som är utsedd att
vara Jordens ambassadör tills en delegation kan anlända från
planeten. James och hans stab har redan fått tillgång till en
byggnad där de avser öppna en ambassad. Jag vet att det är många
upprörda känslor om vår hemplanet just nu, men jag ber med hela
mitt hjärta att respektera de diplomater som försöker lösa den
hemska konflikt som just nu pågår.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Den äldre mannen gick fram till podiet. Väl
framme tog han ett stadigt tag om underdelen av sin uniformströja
och drog så att den låg slät. Med en lätt tryckning på den lilla
mikrofonen på hans bröst slog han på den och började att framföra
sitt budskap.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Jag vill tacka Guvernören för att han med
klokhet har beslutat att låta mig och min stab att upprätta en
ambassad här på planeten. Jag vill garantera att vi har Jordens
fulla stöd i att försöka lösa den här konflikten vilket ligger i
bådas intresse. Det bör dock nämnas att de Enade Nationerna inte
har för avsikt att erkänna Kolonin som en egen nation i dagsläget
utan vidhåller att Kolonin tills dess att förhandlingar om saken
ägt rum och ett avtal som är tillfredsställande för båda sidor
och dess intressen skrivits är i ett stadium av revolt mot sin lagliga
regering. Etableringen av en Ambassad sker i hopp om att detta ska
underlätta förhandlingar som leder endera till att Enade Nationerna
erkänner er vilja om självständighet eller att ni avgör att ni
önskar vara en del av Jorden. Det hela låter som en enkel fråga,
och många undrar säkert varför det ens pågår ett krig om detta.
Saken för oss enkel.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Mannen tog ett djupt andetag och tittade rakt in i
kameran. <br /><br />”Jag är medveten om de rykten som Guvernören och
hans stab har spridit om den strid som utbröt när förhandlingar
först skulle föras om dessa saker. Det anges att Jordens styrkor
ska ha angripit den stridsgrupp som avdelats för att förhandla om
självständighet när dessa vägrat att godta Jordens krav och att
Jorden skulle ha ansett blotta tanken på att en av deras egna
stridsgrupper inte skulle vara hundraprocentigt bakom Enade
Nationernas politik som en akt av förräderi. Det är vår
ståndpunkt att faktum är att det var vi som blev angripna först av
styrkor lojala med Guvernören då detta är vad våra besättningar
och sensorloggar tydligt visar. Vi har sett och utrett de loggar och
vittnesmål vi fått av Guvernörens mycket kompetenta stab och
kommer fram till att vi inte kan hitta några bevis på att dessa
skulle ha justerats för att föra fram Kolonins ståndpunkt.
Guvernören har garanterat mig om att deras folk inte har hittat
bevis för liknande justeringar på våra datorband vilket innebär
att vi i dagsläget inte vet vem som öppnade eld först. Det gör
situationen väldigt komplicerad. Enade Nationerna har dock valt att
ställa sig bakom vittnesmålen från ÖBRYMD och hens stab och
finner därför kolonins styrkor som ansvariga för öppnandet av
fientligheter.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Av den anledningen så har vi betts avkräva en
förklaring om varför detta då skulle ha skett. Då Guvernörens
ståndpunkt är att Enade Nationernas styrkor angrep först så
skapar detta ett hinder för ett utlysande av ett omedelbart eld
upphör i våra ögon. Vi beklagar den uppkomna situationen djupt och
hoppas att vi kan komma till en lösning inom kort.”<br /><br />Han tog
ett steg tillbaka och tittade förväntansfullt ut över den samlade
gruppen journalister som för att inbjuda dem att tala. Samtliga
räckte upp handen och han pekade på en av dem i första raden.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><a href="http://www.blogger.com/null" name="firstHeading"></a>”Hur kom det sig att
Enade Nationerna ansåg dig lämplig för posten som ambassadör?”
frågade reportern rappt; en ung man med skrivplatta och mikrofon redo
att anteckna varje ord. McCray tog ett andetag innan han vände sig
mot reportern. <br /><br />”Som några av er vet, och andra inte så
förde jag befäl över en av de stridsgrupper som avdelats till
Kolonin och som nu används i kampen mot er hemplanet. Jag såg det
inte förenligt med min ed till Enade Nationernas Rymdflotta att
lämna den för att delta i en väpnad revolt. Det är med stor sorg
jag ser mitt gamla skepp ESS <span lang="en">Järnkanslern döpas om
till FCS Furusiyya och vändas mot planeten som byggde henne. Denna
lojalitet ansågs vara mycket berömvärd av mina ledare och
följaktligen ombads jag vara agerande Ambassadör tills dess av att
en utsedd och erfaren sådan kan anlända vilket dessvärre kan ta
upp till ett halvår. Själva utnämningen kom med den senaste
hyperdatorströmmen och är daterat sedan några veckor tillbaka. Jag
hoppas du finner svaret tillräckligt för att tillfredsställa din
nyfikenhet.” <br /><br />Reportern nickade, och en annan höjde handen. </span></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Du är relativt ensam om att behålla lojalitet
mot Jorden i den här konflikten. Vad anser du om de tusentals
tjänstgörande som valde att slåss för Kolonin och – som du
säger det – starta en revolt mot Jorden?” </span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Det är väldigt enkelt. Jag är ifrån Jorden
och tog mitt skepp hit för att få en besättning som växt upp,
levt och tränat här. Jag har tjänstgjort här i närmare femton år
men jag har tjänstgjort på Jorden längre än så. För de som nu
bemannar skeppen är det annorlunda, och som jag kommer ihåg det en
av punkterna som ni tagit upp som skäl till varför ni önskar ha
självständighet. De visar samma lojalitet mot er som jag visar
Jorden; vilket nästan är ett krav för att de ska vara duktiga och
motiverade soldater och astronauter. Jag anser att de valde fel, men
jag respekterar dem för deras val.” <br /><br />Reportern satte sig
ner och samtidigt så stängdes skärmen av. Nayan tittade bakåt;
det gjorde de andra i Femte Sektion som satt i rummet och tittade
också. Korpral Adamsdotter stod lutad mot dörrkarmen, hållandes i
fjärrkontrollen. ”Sitter ni här och latar er nu när det är krig
i galaxen, Femte Sektion!” frågade hon med ett försök till
lättsamhet. ”Ja, Korpral! Vi är ju de finaste soldater du
utbildat och då förtjänar vi lite lättja” svarade Ellen med en
blinkning och ett leende från stolen bredvid Nayans. Adamsdotters
halvleende försvann omedelbart. ”Sista gången jag talar med en
jävla journalist.” muttrade hon. ”Det passar mig utmärkt,
Korpral!” brast det ur Nayan innan han kunde hejda sig. Adamsdotter
vände huvudet och tittade rakt på honom. ”Du är ingen värdelös
journalist, du är en soldat och får jag bestämma – vilket jag
får – så fortsätter du vara det. Femte Sektion skall formera sig
i uppdragsrummet om fem minuter. De har bestämt vad de vill göra
med vår pluton.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Samtliga ställde sig upp och började promenera
ut ur dagrummet mot uppdragsrummet som fanns i huset intill. På
vägen dit mötte de personal från andra sektioner som också blivit
sammankallade för att få reda på vad deras roll i kriget skulle
bli. Per sektion tågade de in och satte sig framför den stora
skärmen. Kapten Wyatt stod redan där tillsammans med Plutonsergeant
Chang.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br />”God Morgon Soldater. Först av allt skulle
jag vilja berätta för er hur vi valt att organisera plutonen, varpå
jag ska beskriva vårt uppdrag och det skepp vi kommer bli placerade
på. Som ni redan vet från utbildningen så är vår avsikt att
utbilda er för strid ombord på skepp vilket enligt doktrin är det
bästa sättet att föra strid i rymden på tills dess att vapen
starka nog att allvarligt skada större skepp kan utvecklas. Jag kan
inte gå in på detaljer, men jag kan berätta för er att våra
tekniker och forskare är på god väg att utveckla ett sådant
vapen. Nu till organisationen.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><a href="http://www.blogger.com/null" name="__DdeLink__4_690598545"></a>Skärmen
bakom honom slogs på och visade den första bilden i vad som
antagligen var ett klassiskt militärt bildspel; en uppfinning som
plågat militär organisation i århundraden sedan den uppfanns.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Första till tredje sektion kommer bilda våra
primära infanteriförband. Deras uppgift är att agera på
information, anfalla och försvara punkter. De kommer få tilldelning
av ytterligare en Kulspruta för att göra dem effektivare i den
rollen. Fjärde Sektion blir vår Grenjadäravdelning. Ni kommer
understödja de andra sektionerna med direkt och indirekt
understödjande eld. Ni kommer få bli värd för ytterligare fyra
soldater som är utbildade på användning av raket och granatgevär.
De soldater som finns här kommer också få ytterligare utbildning i
dess användning, men främst agera närskydd åt de tyngre vapnen.
Femte sektion blir vår spanings och bordningsstyrka. Ni har kanske
noterat att deras karbiner är utrustade med ljuddämpare så att de
ska kunna agera tyst och effektivt. Deras roll är att förse oss med
korrekt information så att resten av sektionerna kan användas mer
effektivt. I deras roll som bordningsstyrka – som inte är samma
sak som att anfalla ett fientligt skepp – så kommer de gå ombord
på de av fiendens skepp som har kapitulerat utan bordning och säkra
dem.”<br /><br />Bilden ändrades återigen och ett diagram på ett
skepp visades på skärmen. Nayan noterade att skeppet inte var likt
något av de som de utbildats på och undrade vad man nu hittat på.
Diagrammet visade ett skepp, två och en halv kilometer långt,
strömlinjeformat med flertalet fästen för Kinetiska AKAN; dock
utan robotbatterier. En hangar var tydligt synlig på enda sidan av
det.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Soldater. Detta är skeppet vi kommer att
tjänstgöra på. Detta är en fregatt av Audie Murphy klassen; det
första av sitt slag. Dess namn är FCS Audie Murphy. Skeppet var
under utveckling redan innan konflikten och vi har anpassat henne
efter de läxor vi har lärt oss. Som ni ser bär hon inga
robotbatterier – dessa ansågs överflödiga med tanke på vapnens
dåliga verkan – och bär istället närmare dubbelt så många
Kinetiska AKAN som skepp i hennes storlek borde. Detta är för att
flertalet av dessa vapen är anpassade för att skjuta tyngre
projektiler i en långsammare eldhastighet med större träffsäkerhet.
Detta borde i teorin låta oss göra större skada på fiendens
skepp. Förhoppningen är att vi kan ge en Jagare en god match med
våra tolv AKAN. Vi har också en hangar med modifierade skyttlar som
vi kommer att använda för att leverera trupper. Bordningskapslar
har visat sig vara för sårbara och jag skulle vägrat en order att
använda dem mot en beväpnad fiende. Skyttlarna kan motstå fiendens
eld och rör sig snabbare, samtidigt som de har anpassats för att
bränna igenom en stängd hangardörr. En skyttel per sektion; och vi
blir den enda plutonen ombord på det här skeppet.”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Bilden ändrades igen, den här gången till en
teknisk apparatur som påminde lite om en spindel som väver sitt
nät. Nayan tittade intresserat på den och fann den nästan
förtrollande att titta på. Det var något med formerna i tekniken
som kändes långt mer elegant än någonting han sett tidigare.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Soldater. Detta är vårt uppdrag. Fienden har
spårat våra skepp långt enklare än vi hade trott var möjligt.
Övningar visade oss att skepp relativt enkelt skulle kunna retirera
från en strid och komma undan, trots detta anfölls FCS
Soldatprinsessan inte mindre än fyra gånger under sin hemfärd,
trots en kurs som inte skulle vara enkel att spåra. Det är
följaktligen vår uppgift att agera på den information vi har fått.
Vad ni ser här är en så kallad Siarespindel. Hur den fick det
namnet kanske ni kan gissa. Deras roll är att avsöka efter de spår
som en motor ger ifrån sig och därmed ge ett skepp en god gissning
om var fienden befinner sig. Vi har dessa och fienden har dessa. Vi
har dock får god information om att de kan tänkas ha en bättre,
uppgraderad variant redan i bruk och att det var så de spårade vårt
slagskepp. Om de har en bättre variant så vet vi var vi kan tänkas
få tag på den och det är dit vi ska. Bordning sker om tre timmar.
Gå och ät lunch nu, packa era tillhörigheter, kontrollera er
utrustning. Jag ser till att vi får en ordentlig middag ombord!”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Det blev ett enormt buller när plutonerna reste
sig upp och tågade ut i oordning. Småpratande gick Nayan med Ellen
och Pontus när tre underbefäl med läkarsymboler på uniformen kom
fram till dem. Ellen tittade förstulet på dem och gjorde en ansats
att gå runt dem, men de hindrade henne.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Soldat Smith?”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Det är jag, Sergeant.” svarade Ellen
oberört. ”Är det viktigt? Jag ska iväg till lunch. På order av
Kapten.” Sjukvårdssergeanten tittade på henne, nästan om att hon
bedömde soldaten framför sig.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Du ska med oss. Det är också på order av
Kapten.” svarade hon med samma sorts tonfall.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Ellen såg nu orolig ut, och kastade en blick över
axeln mot Nayan som såg sig tvingad att ingripa. <br />”Vad handlar
saken om, Sergeant. Det hela hade väl kunnat avhandlas igår eller
under morgonen. Vi hade ingenting för oss då.” frågade han och
försökte låta lika oberörd som hon hade.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Vi har fått order att agera nu. Det är
ingenting personligt. Var snäll kom med oss, Soldat Smith.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Jag har utrustning och packa, Sergeant.”
svarade hon nästan på gränsen till spydigt. ”Korpralen kommer ge
mig ett helvete om jag inte fått med allt, vi skeppar ut när som
helst!” avslutade hon med en ton som angränsade till uppgiven
frustration.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Vi har skrivna order från Kapten. Du kan få
en kopia om du önskar ha en ursäkt inför Korpral Adamsdotter men
vi tror inte det kommer vara nödvändigt. Följ med oss till
sjukstugan nu är du snäll.” Ellen såg nu nästan panikslagen ut
och Nayan skyndade sig att tilltala Sergeanten som nu tagit tag om
hennes axlar. ”Kan jag följa med, Sergeant? Jag är hennes
stridspartner, och är det något som är fel så är det min uppgift
att hjälpa henne; oavsett vad det handlar om.” Deras konversation
hade nu väckt uppmärksamhet både från andra sektioner och från
deras egen. Pontus och Friberg hade rentav ställt sig framför de
båda sjukvårdskorpralerna.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Sergeanten såg ut att överväga det hela men
beslöt att det inte var värt att skapa en större scen över det
hela. ”Okey, du följer med så kan du berätta för sin sektion
sedan att det inte var något problem. Följ med oss till sjukstugan
nu. Resten av er fortsätter enligt order!” ropade hon till de
samlade soldaterna. De gick i tystnad mot sjukstugan. Nayan försökte
tyst kommunicera med Ellen men hon gick med huvudet sänkt och
låtsades inte om hans försök. I ett försök att få någon
reaktion alls från henne så tog han henne i handen. Hon tittade upp
mot honom och han såg en hopplöshet han aldrig någonsin skulle se
hos någon, allra minst Soldat Smith i hennes ögon. Någonting var
fel här, och hon visste om det.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Det tog dem bara några minuter att komma till
sjukstugan och de gick in i tystnad.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Soldat Smith, ta av dig kläderna.”
kommenderade en av Korpralerna, samma person insåg Nayan som
välkomnat dem den första dagen. Han drog sig till minnes de
kommentarer som läkaren hade fällt om Ellens ålder. Hade han
hittat bevis? Med ett lite skamset internt leende så kom han ihåg
att han haft svårt att hålla ögonen ifrån Ellens kropp första
gången han såg henne klä av sig. Nu verkade en av Kopralerna ha
samma problem och beskådade henne med ett intresse han ansåg direkt
opassande. Han fångade hans ögon och blängde. Rang eller ej, man
betedde sig inte på det viset. ”Inte direkt det här sättet det
brukar gå till på, Whitfield” sade Ellen. Han förstod hur han
menade. Normalt tog de av sig kläderna samtidigt – innan
tvättning, innan det var dags att sova. Kommentarer om varandras
kroppar i rent skämtlynne hade blivit så vanligt så att Nayan hade
slutat reflektera att de ägde rum. Med tanke på ämnet som
antagligen skulle diskuteras så var det en kusligt passande
kommentar. Han insåg att Ellen visste exakt varför hon var där och
ångrade för en sekund att han skulle vara här och se det när
hennes hemligheter avslöjades. Men hon behövde en vänlig röst i
allt detta; inte befälens anklagande ord och blickar. Hon lade sig
på Scannern.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Precis som jag trodde” sade en annan röst
högt. Det var den civila läkaren som undersökt henne vid
ankomsten. ”Se på DNA-Polymernas växt.” Sergeanten nickade. ”Du
hade rätt. Jag erkänner att jag inte trodde på dig. Har du allt du
behöver?” Läkaren nickade. ”Då tar vi det här till Kapten.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Nayan kunde inte hålla sig. ”Vad är det som
pågår här egentligen?” frågade han. Ett ljud hördes från
scannern och Nayan tittade dit. Ellen hade huvudet bortvänt när hon
steg ut ur den men lyckades trots detta göra sig hörd. ”Jag har
ljugit om min ålder. Jag är bara femton år.”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Läkaren stirrade på henne. ”Och du har väldigt
stor tur i att det inte finns lagar som är skrivna om vad som händer
om man försöker fuska med systemet på det här viset, unga dam.
Men det finns lagar om identitetsstöld vi antagligen kan applicera
på dig!” <br /><br />Ellen vägrade fortfarande att titta på honom;
hon var vänd mot läkaren. ”Hur fick ni reda på det hela?”
frågade hon. ”Jag trodde jag hade gjort ett rätt grundligt jobb.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Läkaren tvekade, men det var tydligt att hans
vilja att bevisa sin egen kunskap och erkännandet från militärerna
som vann i slutändan. ”Det hade du också. Om ni inte vet det så
bytte hen roll med sin kusin, som i våra register var en av de mer
lämpade kandidaterna. Och vi talar inte om att de bytte enbart på
det viset att hen gick dit med hens legitimation. De bytte allting i
datorbaserna. Såg till att kusinens DNA skulle återspegla Ellens.
Foto. Uppgifter. Ålder. Allting. Samtidigt skrevs hon in i en ny
skola där hon var sjukanmäld. Vi lyckades enbart upptäcka det tack
vare era gevär.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Nayan förstod nu. För att få ut gevären var
man tvungen att sätta sitt tumavtryck på en platta som låste upp
geväret enbart för dig – detta så att fienden inte kunde använda
det.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Vi riggade en fälla. När Ellen hämtade ut
sitt gevär för den senaste övningen så gav plattan oss lite mer
information än vad hen ville. Vi gjorde en koll på DNA Strängens
polymer. De är inte tillräckligt stora för att tillhöra en
artonåring. Vi behövde bara göra en mer grundlig kontroll. Och den
är gjord.” <br /><br />Sergeanten vände sig till en av korpralerna.
”Hämta Civilist Smiths kläder. Hon ska rapportera in till Kapten
som ska göra det reglerna kräver av hen.”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Stopp där, Korpral.” avbröt Nayan. ”Tills
dess att Kapten bestämt annorlunda är Soldat Smith min
stridspartner, och jag kommer inte tillåta er att förnedra hen på
det här sättet.” Korpralen tittade mot Sergeanten. <br />”Den
meniga har rätt, Sergeant.” sade han tveksamt. ”Kaptenen ska
bestämma, även om vi vet vad resultatet blir.” Sergeanten tittade
några sekunder och nickade sedan åt Nayan.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Hämta uniformen. Om hen inte är gammal nog så
är det bragd nog att klara av den här utbildningen. Smith har
förtjänat att bära den en sista gång.”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Ellen tog emot sin uniform med tystnad och tog
underkläderna. Innan hon tog på sig dem flinade hon med tårfyllda
ögon mot Nayan. ”Titta noga, din religiösa jävel för du lär
aldrig få se sådant här igen!” Nayan hade svårt att själv inte
beröras; han skulle sakna hennes antika humor mest av allt. Mer än
det faktum att hon snabbast lärt sig hur man inte blir utskälld på
inspektionerna och gärna delade med detta till sin stridskamrat. Och
framför allt skulle han sakna den absoluta tillit som fanns mellan
stridspartners. Det fanns inte mycket i hans liv som motsvarat den.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Soldat Smith, höger om marsch. Mot Kaptenens
kontor.” sade Sergeanten när hon fått på sig uniformen. De gick
i tystnad, Nayans vid hennes sida som anstod en stridspartner.
Underbefälen kritiserade inte hans beslut utan lät det ske i en
tyst respekt. När de stod på trappan utanför kontoret ställde de
sig båda i Givakt och inväntade Plutonsergeant Chang som kom ut
omgående.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Smith! Inställ dig hos kaptenen nu.”
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Ellen sprang upp för trappan och med en sekunds
tvekan följde Nayan efter; bara för att bli hindrad av Chang. ”Du
är inte kallad, Soldat Whitfield.” Han spände ögonen i
underbefälet.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Om detta är Smiths enda strid tänker jag inte
överge hen. Jag är stridspartner och den rollen tänker jag
fylla, Sergeant.” Han fick en eftertänksam blick, sedan flyttade
sig Chang åt sidan.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Nayan ställde sig tyst bredvid Smith. Kaptenen gav
honom en sekunds uppmärksamhet och tilltalade därefter Ellen.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Soldat Ellen Smith. Du har under falska
uppgifter anmält dig för tjänstgöring och därmed ljugit för en
överordnade. Hur ställer du dig till anklagelsen?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Skyldig, Sir.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Soldat Ellen Smith. Du har under falska
uppgifter låtit dig ta en annan persons plats för tjänstgöring.
Detta är ett lagbrott. Hur ställer du dig till
anklagelsen?”<br />”Skyldig, Sir.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Soldat Ellen Smith. Du har manipulerat
uppgifterna i den offentliga datorbasen till gagn för dig själv och
för tredje part. Du har slösat bort vår tid på en rekryt vi
lagligen inte får ha. Detta är bedrägeri, ett lagbrott. Hur
ställer du dig till anklagelsen?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Skyldig, Sir.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Kaptenen skärskådade henne under en sekund eller
två. Han såg uppriktigt besviken ut.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Adamsdotter har mycket gott att säga om dig.
Det var inte långt ifrån att du blev utsedd till bästa rekryt. Du
gjorde din sektion stolt under tiden du var här. Dessvärre har vi
ingenting mer vi kan säga om saken. Du ska enbart vara tacksam för
att jag inte tror att någon åklagare skulle vara intresserad av att
åtala dig. Har du en ursäkt för ditt agerande, Smith?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Mitt namn är Smith, Sir.”<br />”Som i Anna
och James Smith?”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Ja, Sir. Jag är deras dotter.”</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Jag förstår. Lämna in din uniform hos
kvartersmästaren. Du är härmed befriad från tjänstgöring och
skall lämna basen med omedelbar verkan. På Adamsdotters
rekommendation kommer du inte få en markering som kroniskt olämplig.
Det innebär att du kan komma att kallas igen när du är myndig. Det
är ingenting fel på din kapacitet, enbart din övertygelse att
ändamålen helgar medlen. Höger om, Marsch.” <br /><br />När de kom
ut stod Adamsdotter och sektionen och väntade på dem.</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Är det sant?” frågade hon. Ellen nickade.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">Utan att säga något rev hon enhetsmärket från
Ellens uniform och tog fram en penna. Med den skrev hon sin signatur,
och skickade vidare till resten av sektionen. När varje medlem
skrivit sitt namn på den gav hon tillbaka den till Ellen.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>
<div class="western">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">”Jag struntar i vad en utomstående säger,
Soldat. I mina ögon är du del av den här sektionen.” <br />Ellen
skakade Adamsdotters hand, vände sig om och försvann i snabb marsch
mot grinden.
</span></span></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">
</span></span>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/14591571195333153342noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1699371504695569939.post-20327951805972938532013-11-03T11:45:00.000+01:002014-03-20T19:57:39.153+01:00Kapitel 5<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"></span></span><span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"></span></span><span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><i>”Gå ut och döda, gå ut och
slåss. Gå ut och var en stormsoldat.”</i></span></span><span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"></span></span>
</div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><b><i>- Ur The Stormtrooper av S.P.O.C.K</i></b></span></span>
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><br />Oavsett vad andra hade sagt så ansåg Nayan att
han kommit till en slutsats gällande sin tjänstgöring dittills.
Krig var väldigt tråkigt. Efter flera veckor på FCS Audie Murphy
så hade dagarna varit skrämmande monotona. Vakna, träna,
kontrollera utrustningen, äta, sova och underhålla sig med de
begränsade möjligheter som fanns. Nayan hade en gång undrat varför
Krigsfartyg ofta hade de största biblioteken av media och böcker i
mänsklighetens historia, men han förstod det nu. Men det var bara
så långt som filmer, böcker, spel eller musik kunde ta dig. Till
slut blev även det tråkigt.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><br />Kanske för att att det var att han inte kände
att han hade någon att avnjuta dem med. Han visste inte vad han
skulle känna över det faktum att Ellen hade ljugit om sin ålder;
indirekt ljugit för honom under hela hennes tjänstgöring. Han
kunde omöjligen vara arg på henne; han kunde faktiskt förstå vad
som hade fått henne att ta beslutet. Det hade pratats en del om det
hela inom plutonen, men det ansågs helt enkelt vara en av de där
sakerna som hände; men i slutändan hade alla sin egen stridspartner
som de kunde prata med och som de kunde anförtro sig åt. Det hade
inte han.</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><br />Inte för att de inte försökt. Tajuna Kuchler
hade gjort en verklig ansträngning att försöka lära känna honom
bättre, och det hjälpte på sitt sätt. Han behövde nästan aldrig
vara ensam; sektionen hade verkade ha en policy om att om han behövde
sällskap så var det alltid någon eller några som ställde upp;
Tajuna oftare än andra. Han kunde slappna av med henne på ett sätt
som påminde om hur han kunnat slappna av med Ellen, men hon kunde
inte ersätta henne.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><br />Adamsdotter hade också försökt hjälpa till, på
sitt speciella vis. Djupt upprörd över att inte ha en komplett
sektion hade hon övertalat Kapten Wyatt att befodra Nayan till Vicekorpral. Det var en rang nästan helt utan plikter; allt den
gjorde var ge honom tre dollar mer om dagen – pengar han ändå
inte kunde spendera. De få saker han behövde göra för rangen hade
oftast med plutonens moral att göra – döma i tävlingar,
censurera post (en övning han fann djupt störande med tanke på
sitt yrke) och liknande. Under övningar så agerade han
stridspartner med Adamsdotter. Det passade honom fint; allt han
behövde göra var att ta betäckning och skydda hennes flank när
hon gav order.</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Nayan?” Tajuna hade kommit fram till honom
igen. ”Vill du ta en tur i parken?”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Visst, jag har några ransoner kvar och inget
bättre att göra.” Han ställde sig upp, lade ner läsplattan som
visat en gammal film från 1990:talet och som var det senaste modet
att se, förfäras och häckla.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Den hette ”Starship Troopers” och handlade om
ett fasciststyre som slogs mot gigantiska kryp. Soldaterna ombord hade
tagit ett i det närmaste perverst nöje i att se den och sedan
högljutt kommentera soldaternas och befälens dumhet, brist på
taktik, brist på allmänt tänkande och skådespelarnas usla
prestationer. Samtidigt hade boken den baserats på också blivit
omåttligt mer populär på skeppet, men åt motsatt håll. Dess
teorier diskuterades gärna över en kopp varm chockad, under
promenader i parken och ibland även under övningar. Nayan hade inte
läst den, men han kände att han snart inte skulle behöva; resten
av sektionen hade livligt talat om den den senaste veckan.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Han ställde sig upp och lade armen om Tajunas
midja. Hon verkade ha ett behov av fysisk närhet och hon verkade
snarare vilja ha den av honom än av Rupertson, en analys hans ego
och självsäkerhet gärna höll med om, men även om hon var söt så
var hon inte riktigt hans typ. Dessutom ansåg han inte att det var
lämpligt att skapa relationer – en åsikt som delades av befälen
och inpräntades därefter; men som fullständigt ignorerades av de
flesta tjänstgörande.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">De gick den korta sträckan genom korridorerna
tills de anlände vid parken dörr; höll upp sina passerkort och
gick in.</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Alla skepp hade ett grönområde ombord. Besök där
var strikt ransonerat för att inte förstöra den noggrant planerade
atmosfär som fanns inom det men trots det var det en hobby för de
kunniga inom systemen att försöka ge sig själva fler genom att ta
sig förbi de avancerade system som gav inträde. Oftast misslyckades
dem. Luften var svarare här, temperaturen varmare. Samtidigt så var
samtliga skeppets ljud utestängda och väggarna anpassade för att
se ut som de hörde hemma i en solig park istället för i ett trångt
rymdskepp. Av alla tekniska underverk på skeppet så var detta det
han värdesatte mest. De satte sig på en bänk och Tajuna vände sig
mot honom.</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Hur är det med dig egentligen? Jag vet att du
försöker låtsas som ingenting, men det måste störa dig att inte
ha Ellen här. Ni var rätt nära, närmare än vad jag är med min
partner.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Nayan skrattade. ”Kan det ha och göra med att
Adams är mer intresserad av att diskutera hur man ska polera de
medaljer han tror han kommer att få än något annat?” Hon log.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Kanske det. Men du är säker på att du är
okey? Ge mig inte det skitsnack du ger när lamporna är släckta och
folk bara snackar för de är trötta på att sova; jag vet att du
inte talar sanning då.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Jag lovar att jag är okey. Jag vet att folk
tycker jag borde vara arg för hon aldrig sade det till mig; du vet
hur man inte ska ha hemligheter för sin stridspartner? Men jag hade
varit den första att anmäla till Kapten om hon sagt det till mig.
Barn hör inte hemma i krig.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Tajuna andades in långsamt och blåste sedan ut
det i samma takt, lite som hon hade haft en cigarett i munnen;
nikotinpiller för de beroende hade ibland effekten att de som inte
kunde röka ändå betedde sig som om de gjorde det i sociala
situationer.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Jag tror inte någon hör hemma i ett krig”
svarade hon. ”Men nu är jag i ett och då får jag se till att
möta det med lite värdighet och pliktkänsla. Vi slåss faktiskt
för något som är bra.” <br /> </span></span><br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Nayan skrattade. ”Jag har ju
berättat hur jag reagerade på min inkallelseorder. Trodde jag
skulle få skriva artiklar och böcker. Jag hade kunnat skriva en hel
jävla roman på den här månaden, minst 50 000 ord här ombord men
vad i helvete skulle jag få inspiration ifrån? Skriva en bok om en
massa svettiga soldater som har tråkigt?"</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Elakt!” Hon gav honom en hård knuff på
axeln.”Somliga av oss duschar faktiskt. I alla fall när Rupertson
inte försöker tjuvkika. Jag svär att han är född på
tjugohundratalet.”</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Han är en ung man precis som jag. Och jag kan
berätta för dig vad unga män tänker när de ser dig om du vill,
men jag tror du redan vet.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Hah, du är väl inte ung. Du är väl närmare
trettio!”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Innan Nayan hann svara så bröts ljudet i Parken.
En signal ljöd om att ett utrop var på väg att ske.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Bordningsstyrkan till uppdragsrummet,
Bordningsstyrkan till uppdragsrummet.” varpå ljudet av kvittrande
fåglar, vind som blåste i träden och porlande vatten återupptogs.
Nayan ställde sig upp.</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Kom igen, Soldat. Du hörde högtalaren. Dags
och se vad de hittat åt oss till priset av två helt bortkastade
ransoner.</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Med stor motvilja ställde de sig upp och gick så
långsamt som möjligt mot dörren, njutande av sina steg inne i den
kontrollerade atmosfären. När de steg utanför dörren ökade de
takten på stegen. En av bieffekterna med parken var att när man
varit där luktade resten av skeppet fruktansvärt tills man vant sig
vid lukten igen, vilket beroende på besöket kunde ta alltifrån
någon timme till några dagar. </span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">De anlände sist av alla med en fnysning från
Adamsdotter och en avundsjuk blick från Rupertson i Nayans fall. De
satte sig på stolarna och hällde upp vatten från flaskor och tog
sina skrivplattor för att anteckna detaljerna. Kapten Wyatt stod
redan framför bildskärmen och tittade mot Adamsdotter som nickade
och stängde dörren.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Välkomna. Som ni vet är det vårt uppdrag att
ta en siarespindel från fienden och kontrollera om de har en
uppgraderad variant. Det har gått rykten på skeppet att det inte
finns en där vi förväntade oss, och jag kan bekräfta de ryktena.
Vi hade avsett att ta över ett av fiendens spaningsskepp, men
skeppet fanns inte där det skulle vara och vi kan inte hitta det. Vi
får alltså gå till Plan B.</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><br /></span></span>
</div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">En bild kom upp på skärmen, visandes en nästan
fyrkantig byggnad med några utbyggnader på sidorna. ”Detta är
Forskningsplattform Charlie. Sedan kriget bröt ut har fienden
konverterat dessa till sensorplattformar och vore det utmärkta
stället att placera en siarespindel på; vi förväntas ignorera dem
då det finns för många för att effektivt slå ut många innan
de ersätts samtidigt som förlusten av en inte är kritisk. Vårt
anfall kommer därför syfta dels till att övertyga fienden att vi
kommer jaga rätt på deras plattformar, dels försöka ta en
siarespindel. Det är här ni kommer in.”</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Bilden ändrades än en gång och visade en karta
över den närliggande rymden.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Fiendens plattform är här.” Han pekade på
en punkt nära en nebulosa som dolde flera av solsystemets månar.
”Fienden förfogar just nu över en korvett som avlastat materiel
och förnödenheter till stationen. Det är vår tro att denna
korvett också avlastade en siarespindel. Vårt problem är att den
kommer vara i närheten av stationen; och vi kommer vara tvungna att
förstöra den; inga problem för vårt skepp. Vi förväntar oss
också fientlig insats från rymdplan." </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">"Forskningsstationer brukade
bära en halv skvadron och vi tror inte det har ändrats. Dessa torde
dock vara av den äldre typen, ”Achilles” som inte längre bärs
av stridsskepp. Enkel match för våra AKANs. När alla fiendens
rymdstridsmedel har neutraliserats så kommer ni gå ombord i en
skyttel. </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Fienden har inga soldater ombord, men operatörerna av
utrustningen kan tänkas vara beväpnade. Ni har tillstånd att
använda dödligt våld mot fiendens beväpnade personal, men försök
undvika det. Guvernören hoppas fortfarande på en diplomatisk
lösning på den här konflikten. Adamsdotter, du och ditt team har
trettio minuter för planering; sedan rapporterar ni till hangaren.
Några frågor?”</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Det fanns inga. ”Lycka till!” avslutade han
och gick ut genom dörren.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Adamsdotter ställde sig upp. ”Okey, soldater.
Så här ska vi göra. Formation blir två och två. Vanlig doktrin
gäller. Osäkrade vapen, men använd dem enbart om det är
nödvändigt vilket det förhoppningsvis inte blir. Ser ni en person
som försöker skada siarespindeln vi är ute efter har ni tillstånd
att öppna eld; det är viktigt att vi får tag i den nu när vi åkt
på den här lilla utflykten utan resten av flottan. Vi går igenom
ritningen och ser hur vi ska göra det här. Synkronisera era
uppdragspaddor med informationen framför er.”</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Det tog ytterligare en kvart att diskutera
detaljerna. Förslag lades fram och förkastades, frågor ställdes
och besvarades och slutligen var Adamsdotter nöjd. De drack upp det
sista av sitt vatten, ställde sig upp och började gå mot
vapenförrådet. Det var förvånansvärt tyst i sektionen. Det
pratades, skämtade och kivades ofta men inte nu. Den enda som såg
glad ut var Adams.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Ni vet vad ni ska göra och hur. Det här blir
en lätt match. Ni är kompetenta och skickliga. Håll koll på
varandra och andra stridspar.” Orden kom från Nayan innan han ens
hunnit formulera dem i hjärnan. De hade uttalats i en låg, nästan
tyst röst men alla hörde honom. De tog sina karbiner utan att ladda
dem, tog Ontploffens och sitt kroppspansar som de mot stående order
– precis som alla soldater – hade dekorerat. Nayan skärskådade
punkten på sitt där Ellen hade några dagar innan utbildningens
slut skrivit sitt namn; liksom han hade skrivit sitt på hennes. Det
var en tradition bland stridspartners att göra detta när man ansåg
att man nått den förståelse som rollen krävde. </span></span><br />
</div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Ni som är klara ställer er vid dörren och
dubbelkollar er utrustning. Ni som inte är gör det säkert redan.”
fortsatte han. Rollen som Vicekorpral kändes fortfarande obekant och
han undrade om ordvalet var mer inspirerat av det faktum att han
ville att alla skulle komma hem säkert.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Nu kör vi.” sade han när Wong slutligen
annonserat sig klar. ”Mot hangaren”.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Stridsstationer, stridsstationer! All
besättning och soldater till stridsstationer. Fientlig kontakt
trolig inom kort. Stridsstationer, Stridsstationer! All besättning
och soldater till stridsstationer. Detta är inte en övning” ljöd
det i högtalarna när de gick med hög fart mot hangaren. Orden
skapade mycket aktivitet när besättningarna sprang mot sina
kanoner, maskinrum, brygga och hangarer. Bordningsstyrkan ställde
upp sig utanför skytteln och kände rycket när skeppet kopplade ur
sin överljushastighet. Nayan tittade bort mot lavetten där en av de
kinetiska automatkanonerna stod. Specialisten stod och röt ut order
till sina astronauter. Nayan kontrollerade att soldaterna var redo
att gå ombord och gick sedan bort till kanonen. Specialisten tittade
upp mot honom. ”Vill du nåt?”</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Bara hålla koll på vad som händer så jag
vet när mina soldater ska iväg.” svarade han lugnt.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Så länge du inte står i vägen. Vi har
fienden på ingång!” Han tittade på sensorn. ”Det ser ut som vi
slipper bråka med korvetten men fiendens jaktplan söker strid. Vi
får se om våra tunga Kinetiska kan slå ut dem. Möjligt att vi får
överlämna det jobbet till de lätta vapnen.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">En radio bredvid batteriet vaknade till liv med en
skarp signal.</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Alla vapen, Bryggan. Korvetten sticker. Vi tror
att de kan ha evakuerat när de såg oss. Vi ska försöka fånga in
dem om vi kan. Skjut mot motorerna, vi måste hindra dem från att
fly.” sade en röst genom apparaten. Specialisten tittade tillbaka
mot honom. ”Ingen aning om vad ni ska göra, men att borda den där
korvetten kan bli knepigt. Ni behöver fler än ett dussin för det.”</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Det blir i sådana fall något vi gör med de
andra sektionerna. Men hittills har planen inte ändrats.”</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Skyttar! Rikta vektor 65, elevation 6. Eld på
mitt kommando. Ladda Splitterproj!” ropade specialisten. De
justerade i enlighet med instruktionerna och väntade. ”ELD ELD
ELD!” ropade han. Skyttarna tryckte på en knapp och vapnet gav
ifrån sig ett högt tjutande, rörde sig bakåt från rekylen tre
gånger och blev sedan lika tyst och still som förut. ”Justera,
vektor 65. Elevation 7. Fortsätt med splitterproj.” Nayan böjde
sig fram och tittade på sensorn. Tre av fiendens jaktplan hade
försvunnit ifrån den. ”Kom igen grabbar, de verkar inte ha fått taktiska korrigeringar och flyger fortfarande i formering. Justera
Elevation 4; ELD ELD!” Vapnet tjöt till igen. ”Mål bekämpat,
Specialist!” ropade en av skyttarna. ”Bra gjort. Hur är det med
Korvetten?”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Den har stuckit. Slog på Överljusdrift så
fort de kunde. Har vi otur ska de hämta hjälp.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Jag antar att det är vår signal.” Han
sprang tillbaka mot skytteln där Adamsdotter pratade med
skyttelpiloten. ”Fientligt jakt bekämpad, korvetten har stuckit,
Korpral” rapporterade han samtidigt som han gick mot skyttelns
dörr. ”Om vi ska iväg tror jag att det är bra att vi gör det
snarast.”</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Adamsdotter nickade. ”Det stämmer. Säg åt
sektionen att spänna fast sig, jag talar med Kapten.”</span></span>
</div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Sektion! Dags för oss att förtjäna vår
lön!” ropade Nayan. ”Vi ska gå över dit och hämta oss
siarespindeln! Gå in och spänn fast er!” Att spänna fast sig i
en skyttel var en lite mer komplicerad sak än man först kan tro.
Skyttlarna hade mindre generatorer för artificiell gravitation
(Något som jaktplanen helt saknade) och det gjorde att man lättare
kunde komma in och ut med tung utrustning. Det innebar också en
skaderisk när skyttelns gravitation mötte skeppets och det krävdes mycket övning
att inte ramla när man gick över den tröskeln där gravitationen
ändrades. Det var en mycket farlig övning om man gick över
tröskeln med laddade vapen, och framför allt om man gjorde det när
man blev beskjuten. Det var en av anledningarna till att kapslar hade
tagits fram för bordning, men dessa hade övergivits tidigt i kriget.</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Nayan gick in sist och satte sig vid sin plats vid dörren.
Som Vicekorpral var hans roll att vara bland de första ut genom
dörren. Som befäl hade Adamsdotter privilegiet att sitta längst
in, en praktik hon djupt ogillade. ”Det ger officerare makten att
kapitulera om deras anfall misslyckas, men inte för att rädda sina
män utan för att rädda sig själva” hade hon sagt över en
brandy en av de fåtal gånger som alkohol hade serverats. </span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Dörren stängdes och han hörde larmet när
hangaren jämkades med rymden utanför. Skytteln, likt samtliga andra
rymdfarkoster saknade fönster för sina passagerare. Fönster fanns
enbart för piloterna på skyttlarna och rymdplanen; och Nayan
misstänkte att han visste varför de befattningarna var de som man
oftast begärde förflyttning till. Var du inte på någon av dem så
fick du bara se ut ur skeppet via uppkoppling till kameror.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Det var nog det som Nayan tyckte var värst med
hela upplevelsen. Han satt i en vitmålad låda, på väg mot en
fientlig rymdstation och han förväntades att kanske döda några av
de som han mötte där. Det var inte riktigt så hans jobb hade sett
ut innan han hade valts ut. Han svalde och spände sina handskar
hårdare, som om han vore rädd att hans svettiga händer skulle
påverka handskarna och få honom att släppa greppet om geväret.
Han tittade runt omkring sig. Somliga var uppenbart nervösa inför
vad som väntade. Andra kontrollerade sin utrustning, antagligen i
ett försök att hantera nervositeten och kanalisera den in i
någonting viktigt. Det var den värsta kvarten i hans liv.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Snart skulle luckan öppnas. Snart skulle de
springa ut. Han kom ihåg övningen de haft, övningen där de regnat
granater över soldater som gjorde det som de precis skulle göra.
Skulle han knappt hinna ut mot fienden utan någon chans att försvara
sig, dödad av en Ontploffen kastad av en desperat sensortekniker?
Eller skulle han skjuta först och ta den teknikerns liv bara för
att det var hans order? Han tittade på klockan. Två minuter kvar.
Det var dags.</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Sektion! Förbered för landstigning” ropade
han. De lossnade på spännena och tog sina vapen ur hållarna, sedan
ställde de sig vid sina säten, formerade efter stridspar. Enbart
han och Adamsdotter som stod i varsin ände av skytteln saknade en.
Det var snart dags. ”Ladda vapen!” Samtliga soldater tog
magasinet de hållit redo och stoppade in det i vapnet. Pipan riktades
neråt i säker riktning.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Trettio sekunder!” Nayan vände sig om och
tittade mot dörren. Det syntes inte ett spår av några försök att
bränna sig igenom en hangardörr. ”Pilot, status?” frågade han
över radion.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Dörren var öppen. Mina instruktioner till den
accepteras. Återställer atmosfär. Jag tror inte det borde vara
någon i hangaren just nu; är dem det så bär de rymddräkt.” Den
informationen lugnade ner Nayan något enormt. Att slåss i Rymddräkt
var inte en bra idé, och de skulle inte göra det enbart för
chansen att lägga en fälle. I sådana fall hade dessutom instruktionerna från skyttelns dator accepterats. Nej, de måste
ha räknat med att de inte kunde försvara hangaren.</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Dörren
öppnades innan han tänkt tanken till slut. Utan att tänka, utan
att reagera över sin handling så höjde han karbinen mot den
öppnande dörren och slängde ut en rökgranat. När tio sekunder
hade gått från att granaten landat så sprang han ut ut; den första
soldaten att invadera en fientlig rymdstation. Röken täckte hela
luckan – han visste inte vad han skulle se, han visste inte om där
fanns en fiende som väntade på att han skulle komma ut ur den. Det
var dags. </span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Nu!” ropade Adamsdotter och han sprang
framåt, nedför rampen in i röken. Han såg ingenting på några
sekunder, kom ut ur röken, vapnet siktandens mot alla punkter där en
fiende kunde gömma sig. Det var ingen där. Bakom honom kom Kyle och
Esra, hållandes karbinerna i redoställning.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Whitfield. Säkra hangarens dörr. Vi vill inte
att de öppnar ytterdörren när vi är här. När den är säkrad
rör sig hela sektionen så fort som möjligt vidare.”</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Snabbt
och effektivt rörde sig sektionen med blickarna åt sidorna. Det
fanns inte ett spår av någon motståndare här. Kanske de hade
bestämt sig för att inte slåss? Men i sådana fall skulle det väl
finnas någon här som sade åt dem att de kapitulerade? Eller ett
radiomeddelande? Det fanns i alla fall inga skepp i hangaren, något
som han tyckte var lite konstigt. Han sprang fram mot dörren och
kontrollerade den. Den var satt på automatik och slog med några
knapptryckningar om den till manuell – öppen. Detta skulle
förhindra att man tömde hangaren på atmosfär; för det skulle i
sådana fall drabba andra delar av skeppet också vilket skulle göra
det hela till en plågsam version av kollektivt självmord; något
som inte fanns i försvararnas intresse. <br /><br />Skulle de velat hindra deras
landning på det viset så hade de gjort det så fort soldaterna
spritt ut sig; allt annat skulle ge dem tid att antingen nå dörren
eller retirera till skytteln. Det var en mycket ovanlig metod som
enbart använts en gång i kriget; i ett av FCS Soldatprincessans
slag. Två soldater hade varit de enda säkerhetsstyrkor kvar i
hangaren och uttryckligen begärt att det skulle göras för att
förhindra att den pluton soldater som landsatts kunde göra mer
skada ombord. De hade sedan riktat vapnen mot varandra och skjutit.
De hade framställts som martyrer, krigshjältar. Alla kunde deras
namn. Smith.</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span><br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Nayan skadade på huvudet, som för att rörelsen
skulle kunna skaka bort tankarna ur hans huvud. Han behövde vara
fokuserad, och tittade ut i korridoren som låg bortom dörren. Det
var något konstigt med den. Trasiga läsplattor låg längst med
hallen tillsammans med väskor och ryggsäckar som uppenbarligen
kastats åt sidan.
</span></span><br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span><br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”EOD Scan hitåt” röt han i en rimlig
imitation av en underofficers röst. ”Det ligger en massa skräp
här och jag vill inte hitta en försåtsminering i det.” Hammar
och hans stridspartner Darzi föll ut ur ledet och gick fram till där
han väntade. ”Ser ut som en perfekt placering för en laddning”
höll Hammar med och tittade ut över bråtet. ”Fattas bara att
någon hade tillräckligt med hjärna för det.” sade han och höll
upp Skannern. ”Det automatiska läget visar ingenting, men det ska
det heller inte göra såvida någon inte tog en fabriksny bomb och
satte dit. Minsta ändring och det fungerar skit. Slår över till
materielscan.” <br /><br />Han fingrade på skannern ett tag. Nayan tittade sig
omkring för att se hur det gick för de andra stridsparen. De
kontrollerade noggrant varje del av hangaren. Adamsdotter hade
placerat Wong för att kolla flygdatorn; Adams och Kuchler hade
öppnat några av lådorna för att se vad som fanns i dem. Han
fångade Tajunas blick och hon såg lättad ut, antagligen över
bristen på strid.
</span></span><br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Det var farligt. De hade bara genomsökt hangaren
ännu och att tro att det inte var någon på resten av stället var
något som kunde kosta liv. ”Inga explosiva material. Säger
ingenting egentligen, folk kan vara rätt påhittiga med sådana här
saker” fortsatte Hammar bredvid honom. ”Slår över till manuell.
Ge mig två minuter.” Adamsdotter hade pratat klart med Wong och
var på väg över till dem, hennes karbin höjd och pekandes mot
dörröppningen. ”Whitfield, hur går det?”</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Han gav Hammar en blick och han höll upp ett
finger. ”En minut, Korpral” översatte Whitfield.</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Bra.
Något är konstigt här. Deras bästa chans var att försvara
hangaren, ändå har de inte gjort det. Men de kan installationen än
vi, det kan finnas en bättre försvarspunkt längre fram. Det är i
alla fall något som stör Audie Murphys värmesensorer; de kan inte
få en fix på hur många det är här. Jag är mer orolig för vad
vi inte ser” sammanfattade hon. ”Något är fel här.” </span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Klar, Korpral” sade Hammar. ”Det finns
ingenting som kan bita oss i arslet bland det där framme. Vi kan
fortsätta på din order.” Adamsdotter nickade och vände sig om
mot hangaren. Hon visslade skarpt och gjorde en handrörelse som
innebar att man skulle återgå till hennes position. Sektionen
formerade sig snabbt för att avancera två och två längst med
korridoren; Nayan och Hammar tog täten. De stannade vid väskorna
och kontrollerade kort deras innehåll. Det mesta av det verkade vara
kläder eller andra oviktiga personliga tillhörigheter.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Kan de ha försökt evakuera?” frågade
Hammar.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Inte troligt” svarade Adamsdotter bakom dem.
”Korvetten stack visserligen, men vi såg aldrig några skepp lämna
installationen. Fortsätt framåt, kontrollcentret borde finnas här
framme.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Det enda positiva Nayan hade att säga om
upplevelsen var att det verkade vara en väldigt enkel byggd
installation. De behövde inte genomsöka rum på rum, utan
avancerade enbart långsamt längst med korridoren, spänt spanande
efter tecken på fienden. Han svor inombords. Hela stället hade
sett så litet ut på ritningen, men nu hade de gått i flera minuter
och inte ens kommit till dörren. En KSP i slutet av vägen hade
varit tillräckligt försvar för att hindra deras ankomst.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Avancera tyst mot dörren” hörde han bakom
sig. Han, Hammar och Darzi ökade farten och ställde sig i position
för att gå igenom den stängda dörren. ”Hammar, hur ser dörren
ut?” frågade han.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Låst med avancerad kryptering. Inget vi har
med oss tar oss igenom det. Vi måste spränga dörren.” Hammar
tittade mot Adamsdotter. ”Det finns problem med det.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Hon nickade. ”Ja, det gör det, men vi har inte
mycket till val. Sätt igång.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Vad kan hända?” viskade han åt Darzi. Hon
tittade tillbaka på honom. ”Fienden kan ha sprängt ett hål i
rummet och vi skulle inte veta om så är fallet tills vi faktiskt
sprängt den. Om det inte finns atmosfär där så kommer vi behöva
springa rätt snabbt för att ta oss till skytteln, då vi inte
längre skulle kunna stänga dörren.” Hon tittade framåt igen,
ställde sin Karbin mot väggen och tog fram lite sprängdeg ur
väskan som hon fäste på låset. ”Klart, Korpral.” sade Hammar
efter att ha kopplat en kabel till det. ”Sektion” sade
Adamsdotter. ”Var beredda; antingen på att ta rummet eller sticka
fort som fan.” Det gick en sekund. Adamsdotter nickade åt Hammar
som tryckte på en knapp i änden av kabeln. Dörren flög upp med
ett dån och innan han visste ordet av var han själv igenom den,
hans karbin täckande över datorkonsoler, stolar och bord. Darzi
var precis bakom honom, sedan Kyle och Ezra. Det tog bara några
sekunder att avgöra att stället var tomt.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Whitfield. Kolla loggarna. Friberg, du och
Tyler säkrar Siarespindeln. Resten kontrollerar ALLT här inne, ta
med det som kan vara av värde. Jag skulle tvivla på att det finns
någonting sådant."</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Hans ögon föll på en konsol i änden
av rummet som blinkade, och han gick över till den. Den sade strängt
åt honom att operativsystemet inte fungerade. Han tog fram
tangentbordet och kontrollerade informationen. ”Korpral” ropade
han. ”De har rensat datorn, helt och hållet. Vi lär inte hitta
någonting här.” Adamsdotter såg sur ut. ”Verkar som de hade
mer tid än vad vi trodde. Det finns inte en chans att de skulle haft
tid att rensa allt OCH evakuera från det att vi hoppade ut ur
överljusdrift. Friberg, hur går det med siarespindeln.” </span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Tyler vände sig om vid konsollen. ”Ett problem,
Korpral.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Vilken jävla överraskning. Förklara.”
svarade Adamsdotter och himlade med ögonen.</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Den här enheten har samma versionsnummer som
vi. Antingen ändrade man aldrig på den saken; eller så har vi bara
fått en ny enhet av något vi redan har.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Ta med den. Låt teknikerna avgöra den saken.
Vi har vad vi kom hit för; jag tänker inte stanna en sekund längre
än nödvändigt. Alla tillbaka till Skytteln nu.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Friberg packade ner siarespindeln i en skyddad
väska och föll in i ledet, hans karbin hängandes vid sidan.
Adamsdotter gick över för att lågt prata med dem. Tittandes på
röran omkring sig i korridoren så gick Nayan långsammare för att
vänta in Adamsdotter. ”Korpral. En fundering; om de hade tid att
rensa datorbasen men inte att packa ordentligt, vad säger det dig?”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Adamsdotter rörde inte en min. ”Att det de inte
visste att vi skulle komma, men ändå hann evakuera. Vi kommer
säkert se hur de gjorde de på sensorloggarna när de analyseras i
efterhand.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Det var inte det jag tänkte på, Korpral. Jag
arbetade som journalist. Jag vet när folk lägger spår som de vill
att man ska följa. De kan inte helt evakuera personalen direkt, men
man kan se till att vi inte hittar det vi letar efter. Eller ännu
värre, att vi gör det.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Adamsdotter stelnade till. ”EOD Scan, hitåt!”
röt hon. Sektionen tittade på henne. ”Innan vi plockar ombord den
förbannade saken så vill jag ha den kollad. Säkert ingenting, men
det är våra fiender vi har att göra med.” Hammar kom rusande med
sina instrument och började samma långsamma procedur han gjort vid
korridorens bråte. Slutligen packade han ihop sina instrument och
skakade på huvudet. ”Ingenting ovanligt, den är säker.”
Adamsdotter tittade på Nayan som kände kinderna brinna av skammens
rodnad. ”Det var ingen dålig tanke, Whitfield. Men vi låter underrättelsetjänsten ta reda på varför de inte var här. Jag
tycker vi har förtjänat lite extra parkransoner och lunch efter det
här.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Sektionen tågade snabbt ombord på skytteln,
Nayan stod vid dörren och kontrollerade att alla tog ur magasinet
och säkrade sina vapen i hållarna innan de satte sig. Sedan spände
de fast sig och rapporterade allt klart till piloten. De hade knappt
börjat känna vibrationerna från motorn då Tyler vände sig mot
Adamsdotter.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Kopral. Vi vet att markstyrkorna har drönare,
du vet små plan som kan spana på fienden. De har funnits i olika
versioner i hundratals år. Varför har vi inte sådana i rymden? De
skulle kunna ersätta rymdplan?”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Adamsdotter såg lite tveksam ut, och det var
Friberg som svarade henne. ”Drönarna som markstyrkorna har är
tysta. De glider fram, de har nästan ingen sensorprofil och gömmer
sig med optiskt camouflage. Såvitt jag har läst så använder båda
sidorna stark elektronisk krigföring i rymden på ett sätt som
vore olämpligt på marken; man skulle riskera bryta egen
kommunikation. Att tala under sådana omständigheter går bra; det
är enkel och okomplicerad kommunikation. Men att skicka direktiv
till ett rymdplan är mer än röst, det är en hel datorström med
variablar som måste matas in." </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">"Något sådant skulle aldrig kunna gå
igenom störning utan att uppgifterna blev fel eller förvrängdes,
för de uppgifterna är också elektronik på ett sätt som röster
inte är. Det är därför piloter kan snacka, men inte låsa
attackrobot i vissa lägen och tvingas skjuta
inviduellt."</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Diskussionen fortsatte, förvrängdes, blev
till teori, och tillbaka till praktisk applicering under färden. Det
var en trevlig diskussion där även Adamsdotter deltog med sina
erfarenheter och motvilja – som hon sade – att någonsin ersättas
av en jävla maskin. Diskussionen avbröts när piloten meddelande dem
att det var en minut till landning och att de blev anropade.</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Bordningsstyrkan, det här är FCS Audie Murphy.
Lägesrapport” knastrade deras radio till. </span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Målet säkrat. Ha lunch klar för mina
soldater när vi landar. Klart slut.” svarade Adamsdotter till flin
och tummar upp. Hon besvarade det med ett leende. ”Vi får hoppas
de gör riktig lunch åt oss. Jag är rätt trött på de där
ransonerna själv.”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Skytteln tog mark och soldaterna steg ur, långsamt
och utan inbördes ordning. Ett strängare underbefäl skulle
antagligen skällt ut dem för det, men de hade slutfört ett
uppdrag, Adamsdotter var nöjd och Nayan tänkte inte skälla ut sina
vänner för en struntsak.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Då hände någonting oväntat. Alarmet ljöd.
Återigen fick de höra orden strömma ut ur den.
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">”Stridsstationer, Stridsstationer. Alla soldater
och besättningsmän till stridsstationer...”
</span></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">
</span></span>
<br />
<div class="western">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"></span></span><span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"></span></span></div>
Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/14591571195333153342noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1699371504695569939.post-4937743610627909902013-10-31T20:08:00.000+01:002014-03-20T20:08:43.163+01:00Kapitel 6<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><i>”Soldater gillar inte att slåss rättvist. Soldater skjuter i ryggen, lägger fällor och bakhåll, ljuger för fienden och kommer med fler än dem varje gång de får chansen till det.”</i><br /><b>- Ur Enders Skugga av Orson Scott Card</b><br /><br />Adamsdotter tittade i illa dold misstro upp mot taket, som för att anklaga högtalaren för att ljuga. Resten av sektionen tittade sig omkring. Vid den kinetiska automatkanonen hade besättningen rusat upp från golvet där de vilat till färdigställningar kring pjäsen. Skyttelpiloten som kommit ut strax bakom dem försvann kvickt in i sitt skepp igen. <br /><br />”Kom igen, vill de ha en jävla övning nu så ska de väl få det. Vi har inte fått specialorder, så ni vet vart vi ska. Har vi tur varar det här inte länge.” Hon räknade in alla, kontrollerade att ingen i förvirringen laddat sitt vapen och ledde sektionen bort från hangaren i en lätt språngmarch in i en angränsande korridor. Bordningsstykans uppgift vid stridsstationer var att placera sig i ett rum som angränsade till de korridorer där det var troligt att en avancerande fiende skulle dyka upp. Att kämpa i de båda hangarerna var ett uppdrag som tillföll de andra fyra sektionerna. <br /><br />Nayans tankar stormade omkring i hans huvud under tiden. Var det verkligen en övning som man dåraktigt beslutat att hålla direkt efter en äkta stridssituation? Eller var det Jordens styrkor som kommit tillbaka snabbare än tänkt? Ordern ”Alla soldater och besättningsmän” innebar att man förväntade sig en bordningsaktion, och då kunde det inte lika gärna vara korvetten som återvänt. </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Hans fötter började göra lite ont. Kängorna hade varit påsnurna hela dagen och även om de var väl ingångna vid det här laget brukade man åtminstone få någon slags respit under dagen. Han antog att det faktum att hans ens noterade det var för att han kände sig trött, en känsla som varit frånvarande under de senaste veckorna och magen kurrade. Han behövde äta. Det var bäst att den här övningen var över fort. <br /><br />De anlände i ett lite större rum, rymdskeppets motsvarighet till en vägkorsning. Rummet hade säten längst med väggarna och skyltar som visade vilken gång som gick vart. Andersdotter gick fram till en konsoll på väggen, flyttade undan det skyddande lagret och slog in några kommandon. Dörren mot bryggan stängdes med ett stort klank och upp ur golvet reste sig metallbarriärer. Sektionen rörde sig vant och tog skydd bakom dem; de hade övat på det här många gånger sedan de kommit ombord. När sektionen var på plats pekade Adamsdotter den lediga metallbarriären som var placerad lite längre bak, nästan mitt i rummet. Nayan intog position där under tiden som Adamsdotter kontrollerade soldaternas placering vid de andra skydden. <br /><br />”Alla sektioner. Alla sektioner, detta är Stridsledningscentralen; Bryggan.” hörde de i sina öronsnäckor. ”Ett fientligt slagskepp har hoppat ut ur överljusdrift. De identifierar sig som ESS Ökenräven; Sun Tzu klassen och de kräver vår kapitulation. Kapten vägrade såklart och de kommer snabbt närmare optimalt eldgivningsavstånd. Kapten misstänker att de vill ha vårt skepp eftersom de inte vet vad vi kan göra. Vår plan är att accelerera bortom deras räckhåll och sedan hoppa till överljusdrift men fienden kommer få åtminstone tio minuter att agera mot oss. Vi förväntar oss ett bordningsförsök.” <br /><br />Adamsdotter svor högt. ”Ett slagskepp bär sex plutoner. Vi har bara en.”<br /><br />”Vi vet. Kapten Wyatt har begärt av Befälhavaren att prioritet ges mot bordningskapslar och skyttlar och han tyckte det lät som en god idé. Dock så tror jag inte vi kommer få mer än hälften av dem. Jag hoppas ni är redo; det här kan komma att bli otrevligt.”<br /><br />Nayan kunde aldrig tidigare ha påmint sig om att han noterade hur hårt hans hjärta slog. Eller alla ljud i luften. Eller hur torr hans mun kändes. Han tittade omkring sig och mötte Tylers blick. Den var fixerad vid honom i några sekunder innan den for vidare mot Adamsdotter. <br /><br />”Pluton.” hörde han i sina högtalare. ”Fienden har skickat ut bordningskapslar mot oss. Babords batterier kommer bekämpa så många de kan.” Goda nyheter tänkte han frenetiskt. Bordningskapslar var enkelt mål för Kinetiska AKAN och FCS Audie Murphy hade fler än normalt. <br /><br />”Soldater!” ropade Adamsdotter. ”Det här blir en lätt match. De måste ta sig förbi tredje och fjärde sektion för att komma till oss; och ser vi inga fler bordningskapslar kommer första och andra sektion att förstärka oss. Ta en stor klunk vatten nu när ni kan, ladda sedan era vapen.”<br /><br />Om väntan i skytteln hade varit illa så var det ingenting emot hur väntan nu var. De hade sina korridorer att titta ner igenom; de tittade på varandra, de kontrollerade sina vapen, tittade på varandra igen och väntade med spända ansiktsuttryck. Många såg till att sysselsätta sina händer med någonting; Friberg kände hela tiden på sitt kroppspansar, Wong kontrollerade att magasinet satt i vapnet ordenligt hela tiden, Rupertson hade böjt sig fram och pussat Kuchler på pannan men hon hade uppenbarligen inte märkt det; hon satt helt still och stirrade mot dörren i slutet av korridoren. <br /><br />Statusuppdateringar om striden fortsatte att komma i deras radio, och tystnaden mellan varje var nästan olidlig. Fienden hade förlorat nära två tredjedelar av sina bordningskapslar till Audie Murphys Kinetiska Automatkanoner och man hade ökat farten. Trots detta förväntades kapslarna anlända i babords hangar inom en minut. Trots att fjärde sektion innehöll deras tunga vapen och flera extra soldater så skulle de snart bli hårt ansatta. <br /><br />Hela sektionen ryckte till. Tydliga ljud från handeldvapen hördes längst först den enda korridoren och sedan den andra. Adamsdotter ställde sig upp. ”Rupertson, tillbaka till din plats. Wong, placera dig mer åt vänster på ditt skydd. Ni får inte stå för nära varandra. Förvänta er fientlig rökgranat. När de kommer ut ur röken ger ni dem fan. Har ni förstått, Soldater?”<br />”Ja, Korpral” kom det samlade ropet. <br /><br />”Fienden har bekämpat Sektion 3 och 4.” kom det dystra meddelandet från Stridsledningen. ”Vi försökte blåsa ut atmosfären ur hangaren men fienden förväntade sig detta och låste dörrarna utåt i stängt läge. Vi har omdirigerat Sektion 1 och 2 till er position nu. De anländer om tre minuter.”<br /><br />Nayan andades ut, en rörelse han stoppade halvvägs. Det var en mycket obehaglig upplevelse. ”Korpral! Rök i tvåan!” sade Friberg tyst i radion. ”Uppfattat. Fullständig tystnad. Öppna eld när ni ser fienden. Vänta inte.” svarade Adamsdotter och höjde Karbinen bredvid honom. <br /><br />En smäll hördes och som i ultrarapid såg han någon falla till golvet. Ännu en smäll och ett skrik nådde hans öron. Adamsdotter svor. ”Öppna eld mot röken, punkteld enbart för tillfället!”<br /><br />Elva karbiner öppnade eld mot röken och en person som enbart var delvis synlig genom sin silhuett föll mot marken. Två mynningsflammor syntes ur röken och annonserade inkommande fientlig eld. I ögonvrån tyckte han sig se någon röra sig, men det måste varit Hammar som avlossade en salva mot båda platserna där mynningsflammorna hade setts. Ytterligare ett rop hördes, underligt förvrängt framför dem. ”Femte sektion här, i strid med fienden. Ge oss maximal ventilation!” hörde han som genom en tunnel; långt borta med Adamsdotters röst ropande igenom den. <br /><br />Ut genom röken kom ännu en fientlig soldat. Hennes röda, lockiga hår var instucket under hjälmen och hon pekade framåt med karbinen. Hans ögon mötte hennes och de höjde samtidigt sina vapen. Hans karbin gav ifrån sig tre dämpade smällar och han såg hur hennes vackra ansikte förvandlades till en blodig röra av hjärnsubstans, blod och krossat kött. Hennes kollega var rakt bakom henne, räddad av sin kollega en sista gång när Adamsdotters eldskur for in i hennes fallande kropp istället för honom. <br /><br />Kollegan, en ung man med arabiskt ursprung hade redan sitt vapen höjt och avfyrade det. Hans eldskur hämnades hennes död genom att gå igenom Mies Rupertsons bröst och sprutade ner skyddet framför honom med blod. Den fientliga soldaten fick aldrig tillfredsställelsen av att veta detta; En kula från Hammar avslutade hans liv. Den ökade ventilationen började göra sitt jobb och röken försvann snabbare. Fienden tog notis om den saken och ökade desperat sina ansträngningar genom att kasta ut fler rökgranater. ”Byte av eldställning!” ropade Hammar. ”De kan ha markerat våra ställningar i sina HUDs!”. Hans varning kom för sent. Flera Ontploffen flög genom luften, hjälpta på sin väg av fiendens granatgevär. En av dem landade i Dana Wongs ansikte och exploderade, de andra föll harmlöst ner framför skydden. Ännu en salva hördes och Adams föll ihop, träffad av flera fientliga kulor. <br /><br />Kall ilska tog tag i honom. Den var inte besinningslös, istället hjälpte den honom att fokusera. De hade ingen rätt att utsätta hans sektion för den här behandlingen. <br /><br />”Korpral. Egna granater för att hindra dem från att avancera närmare. Vi måste ha mer tid innan förstärkningarna når hit.”<br />Adamsdotter nickade. ”Bra idé. Ontploffens fram!” ropade hon till sektionen. Fem granater flög igenom luften och landade precis framför röken när fienden plötsligt kom fram ur röken, ett av deras underbefäl i täten. Sergeanten han precis se granaterna innan de gick av. Den resulterande röran när halvsektionen och soldaterna i dem utsattes för deras sprängkraft fick Nayan att lakoniskt undra vem skulle städa bort allt. Rop hördes inifrån röken. ”Sluta skjut, vi ger oss! Vi ger oss!”<br /><br />”Lägg ner era vapen och kom fram med händerna över huvudet” ropade Adamsdotter tillbaka. ”Ingen skjuter, såvida de inte bär vapen” sade hon tystare över sektionens frekvens. Det kändes som att striden varat under den tid som Nayan andats ut. Helt plötsligt blev han medveten om rummet runt omkring sig, om personerna som kom ut genom röken bärandes på en fjärde, om soldaterna från första och andra sektion som rusade in genom dörren bakom dem och började ta om hand om de som låg på golvet. <br /><br />De som låg på golvet. <br /><br />Han ville inte titta. Han ville inte veta vilka av sina vänner som dött. Vilka som lemlästats. Han visste att han sett Rupertson dö. Han hade själv dödat. Han ville inte veta. Men han var tvungen. Han tittade på skyddet bredvid sig. Adamsdotter stod där, lugnt pratande med ett underbefäl från första sektion som kommit. Han ställde sig upp bakom skyddet och höll i det med båda händerna. Vatten tänkte han. Törstig. Han gick några stappande steg till ett närliggande skydd och böjde sig ner för att plocka upp en vattenflaska. Han öppnade den och tömde innehållet direkt i sin mun och slängde sedan ifrån sig den. Det hade inte funnits tillräckligt där och han övervägde att hitta en till. Hans kropp kändes slapp och verkade svara trögt på hans rörelser. Han undrade vad det kunde bero på. <br /><br />Han andades in, andades ut och sedan in igen. Andas normalt. Han skakade långsamt på huvudet och verkade med ens återfå sin tankeförmåga. Han tittade ner på vattenflaskan som tagits ifrån golvet och åter placerats där. Den låg vid fötterna av en person vars huvud till större delen av borta, tillsedd av två personer ur Sjukvårdssektionen. De vände på henne och han kunde läsa namnbrickan på bröstet. Martha Tyler. Han tittade bort. Han ville desperat ha någonting annat att titta på, men han verkade omgiven av påminnelser av den pågående striden. Med en tanke om att det var bättre att få de dåliga nyheterna ur vägen fort gick han runt i rummet och tittade bakom skydden. <br /><br />Sjukvårdspersonalen stannade upp i sitt arbete när de såg honom passera. Han ville inte möta deras blickar. Han visste att de anklagade honom för att han inte hade dött som flera andra i sektionen; de hatade det faktum att han levde. Det gjorde honom ingenting. Han brydde sig inte om det. I tur och ordning gick han förbi skydden. Brevid Tylers kropp satt Friberg lutad mot skyddet. Han hade fått en lätt sårskada i axeln. En sjukvårdare höll på att binda om den. Han pratade ledigt och skämtade med henne om sin hustru och sjukvårdaren log och berättade liknande historier om sin egen partner.<br /><br />Han vände blicken; glad över att se att det i alla fall inte verkade allvarligt. Hans ögon mötte Tajunas. Hon verkade oskadd men oförmögen att röra sig. Hon andades häftigt. Han gick fram till henne, hon följde hans rörelser med blicken när han böjde sig fram och tog ut magasinet ur hennes vapen och gjorde mantelrörelse så patronen föll ut. Hon nickade trött åt honom och försökte le. Det fick Nayan att komma ihåg att hans eget vapen fortfarande var skarpt. Han tog ut magasinet och gjorde mantelrörelse; hans egen patron föll till golvet brevid Tajunas. Han visste varför hon inte tittade åt sidan. Kyösti Adams låg där, död. Flertalet kulor hade gått rakt igenom hans kroppspansar. Han vände sig bort. <br /><br />Hammar satt på knä framför Spirit Darzi som drack vatten ur sin flaska och som nickade allvarligt mot sin stridspartner. Han hjälpte henne upp och de gick tillsammans bort mot Adamsdotter. Jing Esra och Martin Kyle var upptagna med att hjälpa Sjukvårdspersonalen vakta fångarna. Han försökte titta efter Dana Wong men henne hade man tydligen redan burit bort. Mies Rupertson var näst på tur, han låg redan på båren och på en impuls gick han dit och drog över skynket över kroppen. <br /><br />”Femte Sektion, samling här när ni är beredda.” hörde han någon tala. ”Vi hoppar till överljusdrift när som helst”. Rösten kändes nära, bekant. Det måste vara Adamsdotter tänkte han. <br /><br />Han avundades henne. Hur hon kunde stå där och bara prata som att halva hennes sektion inte var död eller sårade. Den kalla ilskan som fyllt honom under striden hotade att återvända i full styrka. De som stod där mot väggen, iförda blåa uniformer med jordens emblem hade sett till att det här hade hänt. De hade kommit ombord på deras skepp och tvingat honom att skjuta. Att döda. Han kände hur hans hand slöt sig om karbinens pistolgrepp men han verkade sakna styrkan att höja den. Den var ändå inte laddad. <br /><br />Han var hungrig. Mycket hungrig kände han nu. Måste äta. Måste tänka klart. Han hängde av sig vapnet och lade det mot en av skydden och försökte lyssna på det som Adamsdotter sade men uppfattade bara delar av det. Hon han inte långt innan hon satte fingret mot örat. Någon hade anropat henne. Han tittade runt i rummet; och insåg att samtliga sektionsledare gjorde samma sak; ändå hördes ingenting på hans radio. Han slog upp diagnostiken på sin HUD, och fick veta att hans radio var fullt fungerande. Var väl bara något för underbefälen. <br /><br />”Alla mina är räknade, Stridsledning” svarade Adamsdotter. ”Ingen saknas.” Hennes blick gick mot Sergeant Chang som nickade. ”Ingen av våra andra saknas heller.” Nayan stirrade på Adamsdotter. Det var en konstig kommentar med tanke på att två sektioner soldater var döda och femte sektion hade fått sin slagkraft halverad. ”Nej, Stridsledning. Mina soldater är inte insatsberedda såvida det inte är en direkt nödsituation.” kom nästa del av dialogen. Adamsdotter suckade. ”Ja, Kapten.” <br /><br />”Femte sektion!” röt hon. De ställde sig upp. ”Egentligen skulle jag vilja skicka iväg er till lunch, dusch och allt annat sådant som jag vet att ni vill ha just nu, men ni får en uppgift av mig istället; något att tänka på så ni inte behöver uthärda era kurrande magar. Vi ska söka igenom Sektion Charlie Fjorton till Delta Tjugoett. Under striden så avlossades en av våra flyktkapslar. Vi vet inte varför. Vi ska söka igenom sektionerna och kontrollera att all personal är på plats, en rutinundersökning efter striden så fienden inte dödat fler som inte blivit rapporterade. Sätt igång.” <br /><br />Det blev en intensiv avsökning som tog flera timmar. Identiteter kollades, artigt men bestämt och det var ingen som ville tjafsa med soldaterna vars kamraters blod fortfarande fanns på somliga av deras kroppspansar. De kontrollerade flyktkapslar; de samtalade med besättningsmän, de begravde sig i sina uppgifter på ett sätt som bara personer som desperat vill glömma bort någonting kan göra. <br /><br />Och när de var klara tog Adamsdotter dem till matsalen där hon gav order om varm, nylagad mat och inte vanliga nödransoner. De åt under tystnad och återvände till sitt logement där Adamsdotter kommenderade sömn. Men Nayan kunde inte sova. Varje gång han stängde ögonen fick han synen av en kropp med sönderskjutet ansikte på näthinnan. Det var inte något han kunde sova med. Så han tog sin platta och började skriva. <br /><br />Det resulterande brevet blev långt och personligt; avsett för den enda person han litade på att läsa det. Brevet gick genom skeppets kommunikationssystem med en hastighet flertalet gånger snabbare än skeppets maxfart och nådde sin destination en halv vecka senare när en datorterminal informerade sin ägare att hon hade post. <br /></span></span>Jonathanhttp://www.blogger.com/profile/14591571195333153342noreply@blogger.com0